Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 281
för utanför muren, innan sluttningen
stupar nedåt. Den branta vägen uppåt
från bygden går i stark sicksacklinje,
med underbara blickar ut över Neckar-
dalen och de blåa höjderna.
Vi strävade dit upp i en ljuvlig efter-
middags stillhet. På spårvagnen till Nec-
kargemünd hade extrablad utdelats med
väldig fetstilsrubrik : Deutschland
in drohender Kriegsgefahr.
Uppe i Diisberg var man väl ifrån
alla orosrykten, tänkte vi.
Men på världshuset “Zur schönen
Aussicht“ utanför stadsporten kom man
över oss. Visste vi något om kriget,
var det krigsförklaring? Flammande, för-
gråtna ansikten, skälvande röster och mitt
i all ångesten stor jakt på en förirrad
höna mellan borden. En ung dam satte
sig ned vid skänkbordet och började
snyfta överljutt, mitt emot henne slog en
annan sig ned och gjorde sällskap. Vi
förklarade, att det ännu inget krig var
därnere i världen, bara “drohende Ge-
fahr“ . . . Men man visste bättre i
Diisberg.
Då vi trädde in genom stadsporten,
stod urbefolkningen samlad på gatan.
Unga män, barn och gubbar, med liar
på axeln, så som de kommo från skörde-
arbetet. Innanför porten spikade en
“Beamter“ en kungörelse : Krigstill-
stånd är proklamerat etc.
Inte ett ord yttrades. På den steniga,
slingrande gatan med de bofälliga kors-
virkeshusen som bakgrund stodo de fat-
tiga männens tysta grupper. En gammal
kvinna snyftade till ett enda tag. En ung
gosse mitt framför mig höll i ett fast
grepp de båda liarna över sin axel och såg
och såg på den storhertigliga kungörelsen.
En mera välklädd mansperson, troligen
Diisbergs skollärare, steg äntligen fram
och bröt tystnaden. Mobilisering är inte
krig, menade han — som vi —, men "i
natt vaknar den tyske Michel upp, han
sover över huvud inte så som förr!"
Vi sökte oss fram genom den lilla
osannolika staden. Gödselhögarna dof-
tade, hönsen spetade kacklande omkring
och en munter svart get hoppade fram
och bekantade sig med oss. Trasiga och
smutsiga ungar samlade sig i skockar för
att titta på främlingarna. Där stadsmuren
rasat och från den gamla borgruinens
tornaltan öppnade sig blå lointainer, vå-
giga höjder och kullar, som drogo sig
bort i gyllene aftonljus, och nere i dalen
glittrade Neckars silverväg. En idyll —
där krigstillstånd proklamerats.
Vad visste vi ännu om allvaret av det
hela, när vi dagen därpå reste till Mann-
heim för att K. J. skulle få se Rhein!
Hon fickseden — mellan de eskorteran-
de soldaternas bajonetter och utan att få
stanna ett ögonblick under passerandet
av Rheinbron ("Das geringste Stillstehen
wird streng bestraft.“) Vid brohuvudena
glänste gevärsmynningarna mot oss.
Vi började förstå att det var allvar.
Och mobiliseringsordern hade kommit.
Vi förstodo fullkomligt, att det var all-
var, när vi inte kunde komma loss från
Heidelberg. Alla förbindelser avbrutna,
endast militärtåg och militärtåg i oändliga
räckor. På gator och vägar byggdes
barrikader av soldaterna för att hindra
spionbilerna att passera. Vilda rykten
korsade varandra. En fransk flygare ned-
skjuten i Neckargemünd, kung Peter med
20,000 man tillfångatagen av österrikarna,
80 miljoner i franskt guld, packade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
