Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 HERTHA
tiklar litet eller intet om människor-
nas förändrade beskaffenhet, förändrade
syn på och ställning till kriget som
sådant.
Råa och vilda människor finns det icke
få även bland de intellektuellt och etiskt
högst stående kulturfolken : människor vil-
ka förbrytelsen ligger nära. För dem
passar kriget, inte till dess disciplinära sida,
men så mycket bättre till dess barbariska.
Från dem utgå. de dåd av grymhet genom
privat företagsamhet, för vilka de nu krig-
förande makterna ömsesidigt beskylla var-
andra. Dessa människor äro vad deras
likar alltid varit. Om de äro födda i
nittonde århundradet eller om de voro
med bland trettioåriga krigets soldatesk,
gör föga till saken.
Men frånsett dessa illgärningsmän är
människornas själsställning till kriget, kri-
get som sådant, starkt modifierad — för
att ej säga mera — i jämförelse med förra
tider, även den som blott ligger på en
generations avstånd.
Alla de i kriget deltagande makternas
regeringar låta sig angeläget vara att —
var på sitt sätt — utreda krigets orsaks-
sammanhang. Utförligt bevisar var och
en, att kriget för det egna folket är ett
försvarskrig. Opinionen bearbetas,
folkopinionen i det egna landet, såsom
aldrig förr. Av ”folket i vapen” begär
man icke, att de skola strida blott därför
att de befallas därtill. Regeringarna vilja
för krigföringen förfoga över icke blott
armar och pengar utan viljor och åsikter,
men detta förfogande ses ej som något
självfallet. Det vädjas och upplyses öm-
sevis.
Sanna kunna de varandra motstridande
förklaringarna inte samtidigt vara, det är
omöjligt. Men mer eller mindre ensidiga
eller rent av hycklande, innebära de alla
en tribut åt övertygelsen, att endast för-
svarskrig är tillåtet.
Ivern och omsorgen att motivera det
utbrutna krigets nödvändighet är politiskt
sett ett demokratiskt drag. Djupare be-
tydelse har den likväl som själsfaktum,
som ett erkännande icke av ”folkets ma-
jestät”, i analogi med valtalens, utan av
krigets hemskhet.
Kriget är ohyggligare än förr; framför
allt förnimmes det som ohyggligare. Röda
korsets tillvaro är en humanitetetens seger,
men varje partiell vinst för humaniteten
kommer det humanitetsförnekande i själva
krigets idé att framstå desto bjärtare.
Psykiskt är striden plågsammare nu än
den var den tid, då på slagfälten sårade
uppsöktes av rånare, icke av ambulanser.
Härdning i att utstå hemska syner och
själv föröva gärningar, som endast kriget
sanktionerar och som eljest kallas mord
och stöld, vinnes på nuvarande mänsklig-
hetsstadium icke utan vana, och vana har
fattats. Den okänslighet för andras li-
dande, som gärna hänger samman med
okänslighet för eget, har rönt stort avbräck.
Förvekligande kallas detta av somliga. I
alla händelserär det ett ”förvekligande”, som
inte förjagas genom bannor. Där måste
övning till. Den bestås nu. Följderna få
vi väl erfara.
Lika mycket som en viss känslighet
gentemot mänskliga kval påverkar sinnes-
stämningen och lägger sordin på själva
segerjublet, lika mycket är rent teoretiskt
den föreställning kringskuren, som ger
den enskilda en under alla omständigheter
hållbar utgångsställning gentemot fienden.
För att göra kriget drägligt för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
