Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 293
Själar och ansikten.
v.
Anna Sandström.
D
et är tre och ett halvt årtiondes
möda och glädje Anna Sandström
fått förnimma sedan hon började sitt verk
inom den svenska flickskolan, det verk,
som tack vare hennes personlighets och
begåvnings sällsynta djup, klarhet och
styrka har blivit av en överväldigande be-
tydelse. Det är nära tre årtiondens hyll-
ning hon från Nordens främsta pedagoger
fått mottaga för det livsverk, vars tidigare
skeden hon nu, vid fullbordandet av sina
60 år, kan överblicka. Av en så genom-
gripande betydelse är detta livsverk, att
dess klargörande på samma gång blir en
den översiktligaste formulering av våra
dagars svenska undervisningsväsende. Anna
Sandströms framträdande bildade epok,
inledde det skede då undervisningen, lyf-
tande sig till ett högre plan, intog sin
ställning av hög rang. Hennes framträ-
dande har, där skolundervisningen i öv-
rigt endast lytt all utvecklings lag, blivit
en omstörtande makt. Genom det berät-
tigade, det naturnödvändiga i sina prin-
ciper och fordringar, genom det geniala
greppet på sitt ämne vann hon i de klar-
seende och djuptänkta hängivna anhängare.
Motsägande stämmor, som höjdes, matta-
des; till och med de genstörtigaste tyst-
nade.
I sentensen ”Realism i undervisning”,
synlig som titel å en år 1882 utkommande
bok, formulerade Anna Sandström — ännu
endast känd under signaturen Uffe —
sina fordringar. Den kamp, det stridens
gny, som samma krav sedan länge väckt
i vårt grannland Danmark, hade knappast
givit eko i vårt land. Mot formalismens,
den allt liv mördande, själlösa undervis-
ningsmetod, som då var gängse och vil-
ken bildar en nattlig bakgrund till den
unga gryende dagen, skuro och bländade
som blixtar ropen på det levande, fria
och hänryckta ordet, på plats för en kraf-
tigare kulturell insats, på formalismens
tillbakavikande för realism. Med sitt sinne
lika klart och djupt fattande såväl våra
dagars mänskliga liv i dess mångahanda
sammanhang och betingelser som avlägsna
tidsperioders och länders kulturkamp, blev
Anna Sandström främjare av dittills åsido-
satta kulturvärden inom grupper av un-
dervisningsämnen, de det mänskliga livet
närmast berörande, läran om människo-
livet och människovärlden: kulturhistorien
och den en mångfald av skilda områden
berörande geografien; dessa båda i mot-
sats mot den dittills allt annat behärskande
språkundervisningen. Själv fylld av den
fröjd eller bävan som måste fylla oss,
”sena tiders barn”, då töcknet över tiderna
någon gång lyfter sig och vi blicka in i
fjärran dagars tillvaro, måste hon som en
första betingelse för undervisningen slopa
såväl läroböcker som lärometoder bundna
enbart till politisk historia och ett meka-
niskt inlärande därav.
Och Anna Sandström levde som hon
lärde! Det var i de dagarna, då fulhet
och tråkighet ännu sutto på tronen som
dygder och skönheten var så gott som
bortglömd, då en liten flickas skolvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
