Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 HERTHA
var som sorgen och natten i jämförelse
med den lantligt sköna och ljuva hem-
värld hon tvungits att lämna; då ens and-
liga jag frös och svalt och varken fann
värme eller näring i de tröstlöst fula skol-
rummen, i dagarnas tunga enahanda eller
i Odhner, Dahm eller ens de ordentligt
genompluggade och läxlästa Frithiofs saga
och Fänrik Ståls sägner. Vi hade slen-
trianmässigt fösts in i den svenska me-
deltiden, vi hade suttit halvt ihjältråkade
och djupt likgiltiga åsett de där hand-
lande personerna. Att dessa en gång varit
människor som vi stod oss lika fjärran
som allt annat mänskligt. Odräglig läx-
läsning och den överallt lurande fulheten
var ju under åtta av årets tolv månader
vår värld.
Då — en ung lärarinna, vars ansikte,
gestalt och kläder voro en tjusning att
se på, uppenbarar sig. Fiennes ord, hen-
nes berättelser och beskrivningar bliva en
lika stor tjusning. Vi, som aldrig förr
värmts eller rörts av det mänskliga, följa
med bävan i våra hjärtan Alarik, Richard
Lejonhjärta, Saladdin och Birgitta, vi leva
med Blondel, som sjungande söker sin
fångne konung, vi tåga ut med korsrid-
darna, intaga Jerusalem, kämpa vid Ro-
sette och Damiette, hänföras av den unge
och ridderlige Saladdin :— — —
Därefter ånyo år av läxplugg. Anna
Sandström har lämnat vår skola och grun-
dat en egen. Men aldrig glömmer man
de stunder, då för första gången ens egen
trånga och tråkiga lilla värld vidgades till
en del av tidernas liv; aldrig bleknar
skimret kring Birgitta, Gottfrid av Bouil-
lon och den unge Tankred, Richard Lejon-
hjärta och Saladdin. Aldrig glömmer man
Anna Sandströms unga, ljusa gestalt, de
levande friska skildringarna från hennes
hjärta och mun.
I hög grad uppskattad och stödd i sitt
hem, främst av sin fostermor, den själ-
fulla, djupt och fint begåvade fröken Maria
Hagberg, förde Anna Sandström under
en följd av år modigt och oförskräckt
sin talan. Med "Kvinnoarbete och kvin-
nolycka" och ”Modern, romantik och etik"
gjorde hon sina tungt vägande inlägg i
Ellen Key-striden på 1890-talet. Förtrogen
med tidens alla kulturella strömningar och
rörelser, inlade hon sin livliga gensaga
mot en del av de då hävdade meningarna.
I sin egen raskt tillväxande skola om-
satte och prövade hon sina idéer — sko-
lan utvidgades senare med ett seminarium.
Alltjämt hade Anna Sandström till sitt
förfogande haft makten så väl i det tala-
de som i det skrivna ordet. Hon redi-
gerar den högt ansedda pedagogiska
tidskriften Verdandi och fortsätter i de
båda överlägsna verken "Nordens första
storhetstid" och "Natur och arbetsliv i
svenska bygder" sin verksamhet som
skriftställare. Till samma vida åhörarkrets
har hon vid de stora nordiska skolmötena
vänt sig; andlöst har man här lyssnat till
henne för att, när de kloka, modiga och
vackra, från hjärta till hjärta gående orden
förklingat, brista ut i jubel. Vem kan
glömma hennes vädjande och uppford-
rande ord vid skolmötet i Stockholm
1891, där hon varnande och klarseende
påvisade vårt tidslynnes och vår litteraturs
oförmåga att skapa ett sunt och plikttro-
get folk, där hon blottade de dolda faror,
som hota vår ungdoms sedliga kraft, vi-
sade att en sådd av skenbart harmlösa frön
kan i unga sinnen bliva en draksådd.
Sällsamt strålande står Anna Sandströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
