- Project Runeberg -  Hertha: Tidskrift för svenska kvinnorörelsen / 1. Årg. 1914 /
304

(1914-1915)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304 HE R T H A
Jag ser nog, att syster också är trött.
Det blir skönt att få mötas där uppe
en gång.
Just då brast det löst. Andersson
hade suttit och sovit på en stol nära
dörren med huvudet lutat mot dörrpos-
ten; han hade nämligen fått doktorns
löfte att under natten stanna hos den
sjuka, och sköterskan hade inte kunnat
hindra honom att begagna sig av tillå-
telsen. Nu hade han vaknat och ansåg
tydligen, att han borde uppträda så vid
sin hustrus dödsbädd, att han hade nå-
got rörande att andraga vid nästa vitt-
nesbörd. Hustruns sista ord hade gi-
vit honom en idé. Han reste sig kapp-
rak och började sjunga med full hals.
Möts vi då, möts vi då
på den andra sidan floden?
vrålade Andersson.
Länge fick han inte hålla på. Så
snabb hade syster Anna aldrig varit
förr i hela sitt liv, ty nästan i samma
ögonblick, som Andersson började skrå-
la, stod hon bredvid honom, och un-
derbart nog, innan hon ännu hunnit sä-
ga ett ord, hade han förstått henne.
— Jag ska vara alldeles tyst, syster.
Jag ska tiga hela natten, om det så är
Guds vilja — Herren vare tack och lov!
Så sjönk han åter ned i sin förra
ställning och blev tyst som förut.
Men friden i sjukrummet var störd,
och syster Anna hörde med bävan hur
fru Emanuelsson började vrida och vän-
da sig under täcket.
— Syster, syster, jämrade hon sig un-
der halvkvävda snyftningar, min tid blir
inte lång, det känner jag. Jag är re-
dan kall om bena.
Slussvaktarfrun fnyste av ilska i sin
vrå och höll en längre monolog, vars
slutkläm tydlig nådde sköterskans öra.
— Tusan te karl, fräste hon.
Men i sängen bredvid hennes satt Til-
da, lång och stel och kantig.
— Det säger jag syster, att vore jag
som syster, så körde jag straxt karln
på dörrn.
Ack, föga anade Tilda hur gärna skö-
terskan skulle velat följa hennes råd.
Men Andersson hade doktorns löfte att
vara där, och det var ju i alla fall
hans hustru, hon som låg döende där-
borta i sängen.
Syster Anna pressade ihop läpparna
och svarade ingenting.
Aldrig förrän i denna stund hade hon
funnit Tilda sympatisk. Kanske hade
hon inte förut gjort henne full rättvisa.
Också den lilla kaptenen hade blivit
oroad.
— Vad är det, syster? Jag är så
rädd, så rädd.
Sköterskan lutade sig ned över den
sjuka, och det kom något mjukt och
kvinnligt över hennes kantiga drag.
— Var inte rädd, fru Blom! Här är
ingenting farligt, och jag sitter här he-
la tiden.
— Men jag tycker, att jag är rädd än-
då. Hårda händer — hårda händer —
Gud hjälp mig! Hjälp mig, syster!
Det låg skärande ångest i den döen-
des röst.
Syster Anna var ej i vanlig mening en
religiös kvinna, och hyckleri var henne
det förhatligaste av allt, men nu såg
hon, att den sjuka måste lugnas till vil-
ket pris som hälst, och därför föll hon
på knä vid sängen och började bedja
högt. Hon var ej alldeles utan ordför-
råd, syster Anna, och hade i denna
stund god nytta av de kanske alltför
många predikningar hon åhört i sina
barndoms- och uppväxtår.
— O Herre, bad hon, tag oss du x
dina starka händer, så kan ingen jordisk
hårdhet nå oss mer.
Hon visste knappast själv vad hon sa-
de, då hon fortsatte sin bön, men den
döende blev lugn och de andra sjuk-
lingarna lyssnade med andlös uppmärk-
samhet. Kanske var den enkla sköter-
skan i denna stund något av en stor
konstnär, vars åhörarskara knappast vå-
gar andas av fruktan att gå miste om
ett ord, ett tonfall. Syster Anna talade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:38:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herthatid/1914/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free