Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA. 307
alla med ungefär samma uttryck av
ogillande i sina ansikten. Andersson
var känd på avdelningen och var ingen
favorit. Till och med lilla Sara, kelgri-
sen, tog intryck av de andras sinnes-
stämning, fast hon bara var tre och ett
halvt år och alls ingenting begrep av
det hela. Hon hade stått bakom skö-
terskans rygg och hållit ett fast grepp
i hennes kjol. Nu tittade hon fram och
satte upp sin lilla näpna trubbnäsa.
— Syster — behöver — inte, sade hon
långsamt och eftertryckligt och såg högst
aggressiv ut.
Syster Anna drog lite på smilbandet
— situationen började bli komisk. Det
var många kvinnor mot en enda man.
— Jag’tänkte, sade Andersson — jag
tänkte —
Han såg kanske för första gången i
sitt liv en smula förlägen ut. De mån-
ga fientliga ögon, som riktades på ho-
nom, gjorde honom alltmera förvirrad
och flat, och det ljuva apostoliska leen-
det på hans ansikte bleknade efterhand.
Detta klädde honom avgjort. Lite tve-
kande och osäkert började han igen.
— Jag tänkte säga, att det här skulle
vara ett minne av henne, som är död.
Sköterskan kände det som en lättnad,
att han inte sade den dyra avlidna, och
hon blev genast försonligare siämd. Att
vara ädelmodig är lätt, då man har en
kompakt majoritet bakom ryggen — sys-
ter Anna vände sig till sina trogna.
— Här är starkt tvärdrag. Ta Sara
med er och gå in i dagrummet alle-
sammans.
Hon tog emot kniven och stoppade
den långsamt i fickan.
— För hennes skull, sade hon.
Andersson blev själaglad att patienter-
na skickades bort. Hans ansikte log
åter förföriskt.
— Det är en bra kniv, prima sort
och billig. Se, jag tänkte som så, att
det kunde hända, att syster ville re-
kommendera den. Jag har alltid på la-
ger. Var så god, här är adressen.
Han tog fram ett tryckt kort ur fic-
kan och överräckte det med en högst
behagfull gest.
— Prima sort, det kan jag garantera.
Det var ej ens sekunda. — Inom lop-
pet av ett år hade den lossnat i alla
sina fogar och inte ett enda blad hade
den kvar.
Agda Ström.
Notiser från bokvärlden.
Några drag ur den svenska flickskolans
historia. Av Ebba Heckscher. Norstedt
& Söner. 1914.
Detta blir en för många andra än fack-
män ytterst välbehövlig uppslagsbok och
mera än så. Redan vid ett flyktigt ge-
nomögnande av den mycket systematiskt
uppställda och med statistiskt material
rikligen försedda boken finner man, att
här bakom fakta döljer sig mer än en
solig feller tragisk, men i vilket fall som
hälst för en mångfald människor djupt
ingripande och betydelsefull livshistoria.
Inte minst kapitlen ”Ekonomiska förhål-
landen” och ”Upphörda skolor” ha här
volymer bakom sig av tåligt, entusiastiskt,
ända till orimlighet idealistiskt sträv och
slit. Att våra flickskolor ända till långt
in på 80-talet levat på lärarinnornas be-
kostnad, är en gammal erkänd sak — så
bevisad, att den borde kunna ursäkta före-
komsten av den nu försvunna lärarinne-
typ, som dock stundom ännu går igen i
skönlitteratur, där man som bekant i fråga
om den moderna kvinnans utveckling-
just ”ingenting lärt och ingenting glömt”.
Sådana små skolor, där barnen hade sina
stolar med sig och lärarinnorna betalades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
