Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA
I. ÅRGÅNG 1 OKTOBER, 1914 HÄFTE XV
Tidens
D
et språk, som i detta nu höres bäst
och räcker längst, är kanonernas.
De mera artikulerade och mera själsliga
uttrycksmedlens användbarhet visar en be-
gränsning, som osökt framkallar bilden
av Babels torn. Att det finns människo-
språk och kulturspråk minns man väl,
men till samtal räcka de inte längre de
krigförande folken emellan. Vardera grup-
pen av stridande talar för sig själv, icke
till den andra. Vardera talar. Ingendera
lyssnar.
Likväl talar man inte bara för att befästa
sig själv och sina egna. Så länge det
finns ”kulturfolk” som stå utanför striden
(man kan inte umbära ordet kulturfolk,
fast det just nu har en bittert ironisk
klang), så länge finns det någon, som
kan lyssna till det artikulerade språket,
själsspråket.
Vi "neutrala” äro utan ursäkt, om vi
företaga den våldsamma förenkling av
fakta, som endast kravet att i yttersta nöd
rädda sin själ rättfärdigar.
För en livsspänstig människa har själva
ordet neutralitet något motbjudande. Neu-
traliteten i ett krig av världsbetydelse fö-
refaller henne också lätt — termen värdigt
•— som ett osympatiskt mellantillstånd,
en död jämvikt, som det är smått, futtigt,
själviskt att söka och bibehålla, omgiven
av dem, som sätta in allt på ett, som
med yttersta kraftspänning lägga liv och
ägodelar i vågskålen.
röster.
Futtig och kraftlös icke blott synes
utan är en "neutralitet”, som verkligen
betecknar själviskhet gentemot självöffer.
Men oförmågan att ideellt, icke själviskt,
uppskatta ställningen som "neutral”, oför-
mågan att i den ställningen se en mäktig
anfordran, en positiv uppgift, är om något
ett bevis på kraftlöshet. Uppgiftens fyl-
lande fordrar spänstighet, andlig kraftan-
strängning. Den helt slappa eller ur sitt
slöhetstillstånd brådväckta och yrvakna ser
den icke ens.
Det psykiska slutresultatet för dem som
nu äro aktivt med, för folken och de en-
skilda, känner i denna stund ingen. De
som äro med kunna icke kalkylera —
icke nu, hur de må ha gjort det förut.
Dem som icke äro med anstår det
icke.
Så mycket kan likväl även den som
av kanonernas dån endast hört genljudet
i tidningarnas spalter veta av enstaka vitt-
nesbörd från de nu stridande: många, väl
de flesta, av de aktivt kämpande göra nu
av dem själva förut oanade erfarenheter.
En vuxen människa vet ju från sitt eget
personliga liv, att det ges erfarenheter,
som nästan spränga medvetandet. Något
sådant få nog de uppleva, som nu slung-
ats ut i kriget. Avgrundssyner som över-
träffa de hittills kraftigaste helvetesfantasier,
mer än syner: erfarenheter (det är en väl-
gärning att det finns sådana blekt, abstrakta
ord), som dela upp livet i ett före och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
