Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 HERTHA
Ännu äro vi icke ofrånkomligt snärjda
i penningjaktens förkvävande nät. Ett år-
tionde till — och reformer kunna komma
som jästen i ugnen.
Den kroppsarbetande befolkningen i
allmänhet har ännu ej börjat beräkna pro
och kontra i fråga om giftermål. Så snart
en stadsyngling når upp till en veckoin-
komst något så när tillräcklig för hyra
av rum och kök i någon gårdslänga, gif-
ter han sig vanligen utan betänkligheter.
Möblemanget tas på avbetalning. Paret
bor i köket och öppnar dörren till sitt
allra heligaste för var besökande. Om
unga ”frun” har en symaskin i hemgift
och är kunnig i något hemyrke, går all-
ting bra det första året. En ny världs-
borgare är emellertid längesedan anländ.
Arbetet för främmande blir mindre väl-
skött. Med barnet n:o tre upphör det.
Mannen finner redan hemmet trångt. Kan-
ske förblir han den nyktre arbetare han
var som yngling; kanske hade han redan
som ogift hittat till ölstugan. Då återgår
han till tidigare vanor. I vilket fall som
helst ökas familjen alltjämt. Hustrun ser
redan åldrad ut, fast hon har några år
kvar till trettiotalet. Så länge ingen sjuk-
dom stöter till, får detta kallas en lycklig
familj. Men ett olycksfall, ett ådraget
kroniskt lidande — familjens ”lycka” är
tillintetgjord.
I lägenheten mitt emot är det på annat
sätt. När dörren går upp, väller en tjock
luft ut. Den smala korridoren är fullhängd
med klädpaltor — var skulle dessa an-
nars härbärgeras? — gamla skodon be-
lamra golvremsan. I den öppna köksdör-
ren flockar sig en hög obeskrivbara barn.
De göra ett nedslående intryck, som man
i första ögonblicket tror bero på smutsig-
heten. Men det är värre än så. Intet
barn är fullt normalt. Ett kan ej lära sig
tala fullt begripligt. Ett är missbildat.
Ett är vanställt av skrofler o. s. v. Alla
se slöa ut. Modern ligger ofta sjuk av
överansträngning. Hon tvättar åt främ-
mande. Fadern är slaktardräng. Paret lär
ej leva väl. Barnflocken ökas ännu. I
bostaden under denna få barnen vart år
smittsam sjukdom. De ha nu allesamman
varit på ”Epidemien”. I den allra under-
sta lägenheten, alltså den skummaste och
sämsta, tager man emot småbarn till sköt-
sel. Änglamakeri eller ej? I portgången
kan man ofta räkna ända till 15—-18 barn,
och när grannhusets komma in, fördubb-
las gärna antalet. Det skränas och kivas
och övas olater dagen lång. Småttingarna
rulla sig i gatans orenlighet, som grymt
tatuerar obadade kroppar. När kvälls-
mörkret kommer, ropas skaran in, och
var syskonhop köres ner i sina tillbökade
sovhålor.
Skolåldern inträder. Hur dryg blir ej
arbetsbördan för läraren, som skall ta itu
med all denna slöhet, alstrad av tryck
under ogynnsamma förhållanden.
I arbetarhemmen åt gatan, av vilka
många bära vittne om välstånd, ser man
som regel barn med trevligare och mera
vakna utseenden. Men åt gatan till bo
blott de lyckligast lottade föräldrarna, så-
dana som varit psykiskt och fysiskt över-
lägsna, som båda två utvecklat lika myc-
ken omtanke som flit. Och som kanske
haft en sparpenning att börja med.
År 1910 var lärjungantalet i Sverges
folkskolor 791,545 och lärarna 21,585.
Kostnaderna för folkskolorna gingo upp
till 41,600,768 kr.
Fyrtien miljoner är en vacker summa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
