Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 HERTHA.
kommuner glömma bort den mänskliga
naturens behov att underkasta sig Eros.
Med den bibliske landshövdingen avspisa
de maktägande släktbevararen : ”när det
blir läglig tid vill jag låta kalla dig”.
Den bildade unge mannen, färdig för
sitt yrke, avlönas allmännast på ett så-
dant sätt, att han på sitt trägna arbete
inte ens kan existera själv utan tillskott
från kanske redan hårt pressade föräldrar
eller skuldsättning utan utsikt för en snar
återbetalning. Just då hans hela varelse
trånar efter ömhetsband och han vore
redo att offra för desamma, då han kän-
ner sig som starkast och därför modigast,
är han dömd att hopplös blicka ut över
de närmaste 10—15 åren. Om han sed-
ligt råkar på avvägar, vad kommer det
samhället vid, fast det blir samhället som
i framtiden får bära följderna. Under
tiden lässas andra krafter med lukrativa
uppdrag, som underordnade få besörja,
fast penningarna ej gå i deras fickor.
Har man börjat förse en person med
uppdrag, nog skall han ha flera och flera,
fast hans tid faktiskt ej räcker till för
dem. Sådant är praktiskt, nödvändigt,
svenskt.
Men vad har den unge mannen vid
järnväg, post, telegraf, bank, läroverk
etc. etc. i regel att röra sig med före
och närmast efter trettioårsåldern! I sitt
hyrda rum, där han döljer sin magra
garderob i en rankig byrå och oluftbart
klädskåp, är han onekligen omgiven av
de accessoarer som behövas för att kunna
fantisera ljuvt om livets fullhet och rike-
dom på travbanan mellan spisningsstället,
arbetslokalen och sovkabyssen.
Åren rulla. Hur han sliter sig igenom
dem är en individuell affär. När fyrtio-
årsåldern är inne, har det verkligen ljus-
nat ekonomiskt. Den ”lägliga tiden” är
kommen. Och landshövdingen kallar.
Men det engång svällande, för uppoff-
ringar benägna hjärtat har torkat ihop
under glädjefattig ökenfärd. Har fyrtio-
femåringen sent omsider kommit till en
trygg position, saknar han ofta lust att
riskera tryggheten. Riskerar gör den gifte
alltid. Inte är det häller lätt att komma
ifrån en del vanor. Själva livsnerven kan
vara anfrätt. Han hoppas inte längre på
lyckan, då han inte längre tror vare sig
på andra eller på sig själv. Då de grå
håren låta se sig vid tinningen, kan nog
ungkarlen med en viss rysning se emot
ålderdomens ensliga köldregion och vilja
fly den. Men på ett eller annat sätt fin-
ner han det vara för sent.
Vad har nu fäderneslandet i behåll i
denne ofta förtorkade lille man? Ett
stycke koncentrerad tjänstemannarutin, som
när som hälst ersättes av efterträdarens.
Kanske också ett par hem- och namn-
lösa telningar att ta vård om. I Sverge
äro något mera än 13 procent av de
levande födda barnen ”oäkta”. (Medan
andra länder hålla sig på hedervärd
distans från denna siffra: Norge 6, Fin-
land 7, Tyskland 8, Schweiz 4, Neder-
länderna 2 procent o. s. v.) Ett par
procent av dessa 13 måste väl komma
på ”överklassens” konto.
Den bildade kvinnliga ungdom, som
efter läroårens slut stannar som överflö-
dig kraft i hemmen för att invänta friare,
torde vara lätt räknad. Kvinnor med
energi och medel skaffa sig utbildning i
de slag av yrken, som anses föda sin
man. En del lyckas få fast fot i post
och telegraf, flertalet söker tjäna brödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
