Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
HERTHA.
nor, har igångsatts för att urskilja de
verkligt nödlidande från de s. k. sken-
fattiga. En fruktkonservering
i stor stil har startats med frivilliga och
betalda hjälpkrafter i syfte att, så snart la-
sarettens och konvalescenthemmens behov
äro fyllda, av den överrika fruktskörden
skaffa folket hälsosam och sorgfälligt be-
redd kost.
I Berlin bosatta förmögna utlänningar
gåvo rikliga bidrag till Röda korset och
Nationella kvinnotjänsten. Franska lära-
rinnehemmets föreståndarinna erbjöd sig
med sina pensionärer till stickning och
sömnad. Medlemmarna av italienska
kolonin gjorde stora donationer och ställ-
de sig hjälpvilligt till förfogande. Ame-
rikaner, holländare, skandinaver, med ty-
skar gifta engelskor och ryskor, alla
skänkte sitt understöd.
Den som skriver dessa rader, född i
Tyskland men dotter till en fransman, vilken
älskade Tyskland som sitt andra hem men
till sin död förblev fosterlandet trogen
och med stolthet bar hederslegionens rid-
darkors, greps av djup smärta vid krigs-
utbrottet mellan Frankrike och Tyskland,
hennes faders och hennes moders land.
Hon var vittne till den medryckande hän-
förelsen och fosterlandskärleken över hela
den tyska jorden och hon inträdde fri-
villigt i ”Nationaler Frauendienst”, som i
sin disciplinerade storlinjiga utformning
och sin omtanke även för det minsta lik-
nar den tyska härens beundransvärda
organisation.
Louise Marelle.
Gustavianskt hovliv.
Smådrag ur hertiginnan Charlottes brev till Sophie Piper.
K
arl Xllhs gemål har för den memo-
arläsande allmänheten längesedan
hunnit bli en gammal bekant. Redan 1903
utkom första delen av hennes dagbok,
och den har sedan efterföljts av två andra
delar, där hon sorgfälligt för bok över
både hovets och politikens märkligaste
tilldragelser på hennes tid, ända fram till
Gustav III:s död. Hon har allvarligt be-
mödat sig om opartiskhet och objektivitet
och på det hela taget lyckats. Omsorgs-
fullt dolde hon för världen detta skrift-
ställeri, som hon sedan testamenterade till
ett par vänner, och förrän baron Carl
Carlson Bonde utgav dagboken, var det
heller inga andra än historieforskare, som
egentligen hade någon aning om dess
tillvaro.
Dagboken är dock icke hertiginnans
enda hemlighet. Då omständigheter-
na skilt henne från föräldrarna och
placerat henne i ett olyckligt äktenskap,
sökte hon icke tröst i tidens vanliga för-
villelser, utan gav sina varmaste känslor
odelat åt en ”bästa vän”, som i olikhet
med många ”bästa vänner” hela livet ige-
nom fick behålla sin plats. Denna vän i
ordets allra djupaste bemärkelse var
Sophie Piper, född von Fersen,
dotter till den store hattledaren och syster
till den sedermera mördade riksmarskalken
— en kvinna, som både före och efter
Med författarens och förläggarens benägna tillåtelse återges här ett brottstycke ur ett
nytt arbete av dr Lydia Wahlström, Gustavianska studier, som inom kort utkom-
mer på Norstedt & Söners förlag i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
