Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 HERTHA
”Sophie säger, att hon inte fruktar, att
prinsen kommer”, skriver hertiginnan där-
vid, ”men han har öppet talat om sina
planer; han ämnar tillbringa julen på
Gripsholm och sedan resa till Västerås för
att jaga, och då kunde han mycket väl
av gammal kärlek få det infallet att vilja
besöka henne, och därför gjorde hon bättre
i att inte stanna i närheten av den plats,
där han är, utan hellre komma till Stock-
holm efter jul.” Det var också vad Sophie
tyckes ha gjort, men i aha fall synes hon
ha råkat prinsen, ty den 2 oktober skri-
ver hertiginnan: ”kom ihåg vad jag sade
dig under vår sista samvaro : var försiktig
med prins Adolf, jag tror det vara min
plikt att säga dig, att hans sista besök re-
dan har gett anledning till gissningar.”
— En viss osäkerhet ligger dock onek-
ligen i de därpå följande orden:
”Som jag känner ditt tänkesätt, är jag
övertygad om motsatsen till dessa rykten,
som, om de vore sanna, skulle komma
mig att förlora all aktning för dig; men
som jag vet, att de äro grundlösa, är det
nödvändigt för dig att akta dig — tag ej
upp mina råd illa.”
Sådana meningar som: ”hertig F. mår
fullkomligt bra, var inte ledsen mer och
var förnuftig”, äro heller alls inte säll-
synta i breven.
Men 1781 har Sophie så grundligt
övervunnit detta tycke, att Charlotte under
hennes sjukdom meddelar henne hertigens
planer att gifta sig med en fröken Wrangel
och därvid tillägger: ”Jag skriver detta för
att roa dig ett ögonblick.”
I breven nämnas hovfesterna på ett vida
vanvördigare sätt än i dagboken, där den
lilla prinsessan i känslan av sin värdighet
och sitt ansvar som historieskrivare ofta
får en ton av snusförnuftig viktighet i
sitt bemödande att vara fullt objektiv.
T. ex. divertissementet ”Förtrollningen på
Gripsholm”, som så utförligt, men utan
kommentarer, skildras i dagboken för ok-
tober 1797, avfärdas i breven på följande
sätt: ”Det hela var en förskräcklig rapsodi;
det har gett mig en oändlig möda bara
att kunna ge dig en något så när uthärd-
lig föreställning därom.”
Dylika omdömen mynna naturligtvis
gärna ut i en förtegad eller utsagd kritik
över kungen, som någon gång, redan så
tidigt som den 14 augusti 1777, får ett
litet glåpord i följande tonart:
”Vi äro ännu ej fullkomligt ryska, men
det är hopp om att vi bli det, eftersom
kungen tyckes vara kär i kejsarinnan.”
— Hans planer på nationaldräkt bli också
i bref av den 22 dec. s. å. utsatta för en
vida avgjordare kritik än i dagboken, där
hon egentligen suspenderar sitt omdöme
i saken. I detta brev säger hon, efter att
ha medgivit, att en enkel kvinnodräkt
skulle kunna hejda lyxen, att kungen ge-
nom en manlig nationaldräkt skulle kom-
ma att göra sig till ett åtlöje inför hela
Europa, eftersom den blir en blandning
av skånsk bonddräkt och en sådan dräkt,
som man bar på Gustav I:s tid.
En notis, som onekligen verkar över-
raskande, när det gäller Gustav III, är att
kungen rört upp himmel och jord för ”la
L’Eclairs’ ” debut på operan den 31 juli
1774. ”Folk säger, att han är litet be-
tagen och att hon vill bli hans älskarinna,
liksom hon förut varit ryske ministern
Simolins.” Sin verkliga mening om ho-
nom utsäger hon dock säkerligen, då hon
säger, att man på hans drama ”Gustav Adolf
och Ebba Brahe”, som hon eljest räknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
