Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 HERTHA.
huvudgatan, i vars mitt den stora fontä-
nens vatten steg kristallvitt i solljuset eller
regnbågsskimrande i den elektriska natt-
belysningen, låg en vit långsträckt bygg-
nad under ett likt ärgig koppar grönt
lysande tak. Bland utställningens alla loc-
kande skatter var detta det på förhand
utsedda, egentliga målet för min Leipzig-
färd, de tyska kvinnornas Arsta, Haus
der Frau.
Det fanns en sak — men sä vitt jag
vet också endast den — som man kunde
fört fram som direkt anmärkning mot vårt
eget baltiska Årsta, att inte en kvinnlig
arkitekt gjort ritningen och stått för byg-
get. Skälet härtill var emellertid enkelt
nog, hos oss ha kvinnorna ännu inte sla-
git in på arkitektbanan. Visserligen finns
det en eller annan självlärd amatör i fac-
ket, som visat sig som överraskande skick-
lig husbyggare, men utbildade kvinnliga
arkitekter ha vi ännu inte. Tyskorna ha
på detta som flera andra arbetsområden
gått före som banbrytande, och Tyskland
har sedan flera år ett antal kvinnliga ar-
kitekter. Under sådana förhållanden är
det ej att undra på att en av dem var
till hands att rita och leda bygget av
Haus der Frau.
Emilie Winckelmanns ståtliga hus på
Leipzigutställningen upptog ett område av
2,400 kvadratmeter. Genom en halvrund,
kolonnprydd peristyl, som lugnt och sam-
hörigt slöt sig till byggnadens enkelt rät-
liniga fasad, öppnade sig entrén till det
stora komplexets tjugofem utställningssalar.
Det första behärskande intrycket vid
en vandring genom Haus der Frau var
av genomförd konstnärlighet i anordning-
arna — från rummens dekorering med
de ofta dristigt bjärta, alltid utsökta färg-
sammansättningarna till det skickligt fram-
lagda utställningsmaterialet. Starka färg-
ackord av grönt-gredelint, gredelint-blått,
djuptonande blom- och bladmotiv, en ny
färgkonst med rikare perspektiv än den
klart osammansatta, som så länge härskat.
I denna konstnärliga miljö bjöd Haus der
Frau fram proven på vad kvinnorna uträt-
tat inom det område, som är Leipzigut-
ställningens speciella. Beundran över det
myckna, som därvid kunnat uppbringas,
blev det andra starka intrycket av Haus
der Frau.
Det v a r en rikedom.
Mot bakgrunden av grafiksalens matt-
gröna väggar, i väl avdämpad takbelys-
ning, först den stora samlingen träsnitt,
stick och raderingar. Individuell tempe-
ramentsfullhet var det framträdande draget
i denna utställning av betydande, framåt-
gripande konst. Vid sidan av Käthe Koll-
witz’ vilda proletärbilder — ett flammande
jag anklagar, sprunget ur vetande
känsla för djupt elände och ropat ut med
konstnärligt fulländad teknik — en Cor-
nelia Paczka-Wagners vision av en ljus
och hög Maria Mater consolatrix, inför
vilkens lugna majestät allt lidande sjunker
undan. Clara Siewerts svarta Häxa bred-
vid ett ungt blont flickhuvud. Gamla
städer i ljus och skugga, hus med brant-
stupande tak mot skyig himmel, knotiga
pilar vid en väg, en mans huvud i kraf-
tig teckning, vitblommande träd — —
Bland de nya, främmande namnen plöts-
ligt kända svenska, Tyra Kleen, Elsa
Björkman, Ragnhild Nordensten, Hilda
Heyman, Gerda Nordling.
1 ett litet rum för sig en utsökt sam-
ling raderingar och träsnitt av Wienkonst-
närinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
