Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 HERTHA
nytryckt —, och abbedissan Herrad von
Landspergs Hortus Deliciarum, den beröm-
da 11 OO-talsencyklopedien, som av nunnor-
na användes vid barnens undervisning. M:me
Daciers översättningar av Odyssén och
Iliaden, i Amsterdamupplagor av 1731,
berättade om djupgående klassisk bildning
och Marianne von Zieglers namn om huru
en kvinna under stora högtidligheter 1734
kröntes som diktardrottning i Leipzig.
En rikhaltig samling modern kvinnolitte-
ratur bar vittne om vad vår tid har att
komma med.
I ett förtjusande skriv- och läsrum,
egentligen kallat pressens rum, fann man
alla slag av kvinnotidningar, med största
opartiskhet samlade från den mest raffi-
nerat vansinniga franska modetidning till
den revolutionära Suffragette. Tillsam-
mans omkring 150 tidskrifter och tid-
ningar utgivna eller redigerade av kvinnor.
Bland de många tyska saknades tyvärr ett
exemplar — omöjligt som det varit att
uppspåra ett sådant — av den första tyska
kvinnotidning i egentlig mening, Louise
Otto-Peters’ i stormåret 1848 planlagda
och 1849 startade Frauenzeitung für höhe-
re weibliche Interessen, som skickades ut
med mottot ”Dem Reich der Freiheit werb’
ich Bürgerinnen”. Redan 1853 föll den
ett offer för reaktionen. Av stort intresse
hade det sannerligen varit att få se denna
tidiga stormfågel vid sidan av de många
nutida kvinnotidningarna.
Konsthantverkets gråbruna rum med sin
oändlighet skisser och utkast, klichéteck-
ningar, bokband, försättspapper, plakat och
reklamkort var det som till sist påkallade
uppmärksamheten. Alltjämt de nya, djupa
färgsammansättningarna, som överallt mött
oss i Haus der Frau. Och i ett av rum-
mets små avskilda bås Katharina Schäff-
ners flammande individualitetsstarka ut-
ställning.
Troligen säger hennes namn ingenting
för svenska läsare. Själv vet jag intet mera
om henne än vad katalogen meddelar,
namnet och ”Bad Ischl, Oberösterreich.
Graphik, Entwürfe, Buchgewerbe”. Men
hennes utställning talade.
När jag första gången kom fram till
den, var den lilla avskrankningen uppta-
gen av några stycken personer, som hån-
leende och dock ofrivilligt förlägna in-
spekterade Katharina Schäffner. Hånet
fick inte riktigt fritt lopp, då hon själv
obehagligt förutseende gjort en teckning
av ”Utställningsbesökare 1914”, varifrån
den kälkborgerliga förbluffelsen elakt por-
trätterad nu stirrade emot de goda män-
skorna. Men att alldeles hålla tillbaka
grinet över denna suveränt djärva konst
var mer än man kunde begära av genom-
snittsmängden. Man stötte och knuffade
på varandra och — förstod intet av vad
man såg.
Andra gången jag sökte upp Katharina
Schäffner var det i sällskap med en fan-
tasiens konstnär, som såg och drömde in
i sig hennes syner. Det evigt rörliga,
obegränsade, oändliga, som hon så un-
derbart griper och ger tillbaka i dess rör-
lighet och oändlighet på den lilla ytan
av några blad. Som hennes stormbild:
storm, himmel, träd röra sig i varandra,
i slingor längre och längre sno sig de
svarta grenarna samman med stormmol-
nen, något aldrig stannande. Eller den
eviga ödsligheten i en av de mäktiga
teckningarna till ett Carl Spittelers epos:
en glanslös sol över den smala rämnan
mellan två sammanträngda klippväggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
