Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 367
Lady Hester Stanhope.
Libanons sibylla.
L
ady Hester Stanhope spelade för det
tidiga 1800-talets orientfarare rollen
av en sevärdhet, som lockade till långa
dagsresor utanför den egentliga routen och
som i reseskildringar och dagböcker fick
sitt eget kapitel. Vad man verkligen visste
om henne var underligt nog, och ännu
underbarare blev hon genom det mysti-
ska i sin ställning av självskapad drott-
ning över vandrande araber på Libanons
sluttningar, genom sin förnäma vana att
ofta vägra ta emot européer, som kanske
rest genom halva Palestina blott för att
träffa henne, och genom de halvvilda
bergsbornas tro på henne som Allahs in-
spirerade redskap. Hur hon lyckades
komma till denna för en förnäm engel-
ska onekligen sällsamma position har egent-
ligen aldrig klargjorts — genom välpla-
cerad frikostighet mot en beduinstam hade
hon fått rykte om sig såsom omätligt rik
och av utomordentligt upphöjd rang, be-
rättades det, och så gjorde hennes egen
personlighet, hennes härskarvilja och oför-
färade mod, resten.
Hon tillhörde en släkt, som både i krig
och fred varit med om att skapa engelsk
historia, och hennes mor var dotter till
den store Chatham. Olyckligtvis för Hester
och hennes två små systrar dog modern
mycket ung — Hester var då blott fyra
år — och ingen vårdade sig sedan om
att ge dem en systematisk uppfostran.
Den styvmor de sedermera fingo intres-
serade sig mest för sin tolaett och för
operan, fadern var alltid strängt upptagen
av politiken och sitt skriftställeri; för öv-
rigt var han främmande för sina barn,
behandlade dem illa och gjorde dem slut-
ligen samt och synnerligen arvlösa. Med
sin livlighet och sin okuvliga viljestyrka
blev Hester den oinskränkt härskande i
syskonkretsen, men hon trivdes icke hem-
ma och sina uppväxtår tillbragte hon mest
hos mormodern, Lady Chatham. Där ha-
de hennes morbror, William Pitt d. y.,
tillfälle att iakttaga henne, och han bad
henne till slut bliva värdinna i hans hus.
Under tre års tid, från 1803 till 1806,
var hon Pitts förtrogna och hans högra
hand i allt vad till det yttre livet hörde,
hon ordnade statsbanketter, politiserade
och lät tigga sig om protektion. Frisprå-
kig som hon var stötte hon många för
huvudet, och hon berättade själv att någon
indignerad frågat Pitt hur han kunde låta
henne göra sig skyldig till så oerhörda
indiskretioner, varpå den store ministern
svarat: ”Jag låter henne göra som hon
vill, för om hon hade satt sig före att
lura den lede själv, så skulle hon kunna
det”. Och hon tilläde skrattande: ”Det
kunde jag också.”
Men hennes makts dagar fingo ett brått
slut, Pitts död blev solnedgången för hen-
nes ljusaste tid. Engelska staten beviljade
henne en pension på 1,200 pund, en
summa som hon dock ansåg ganska ömk-
lig. Hon hade svårt att finna sig tillrätta
i sin nya ställning; först drog hon sig
tillbaka med sitt missnöje till Wales, då
hon plågades av de vanliga umgänges-
formerna och sökte enslighet, men så bör-
jade hon längta till Orienten och lämnade
England 1810 för att aldrig mera se sitt
fädernesland åter. Hon tog med sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
