Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 HERTHA
ligt sinnade mot varandra, och att hön nu
såg, att hennes aning icke hade bedragit
henne, de voro redan vänner. Han blev
litet förvånad över hennes så hastigt skänkta
vänskap, men hon förklarade genast, att
hon visserligen aldrig hört hans namn
och icke visste vad han gjorde i sitt liv
bland människorna, men att hon efter
dessa minuter kände honom som om hon
levat samman med honom ett sekel. Hon
erbjöd sig att uppenbara hans karaktär
för honom och förutsäga hans kommande
öden, men han bad henne leende avstå
från det — sig själv kände han och fram-
tidens hemlighet bevarade Gud ensam.
Därefter utspann sig mellan dem ett re-
ligiöst samtal, som djupt intresserade
Lamartine trots att hennes åsikter vida
skilde sig från hans. Han karaktäriserar
hennes religion som en skicklig ehuru
oklar blandning av de olika trosläror,
bland vilka hon dömt sig själv att leva:
”mystisk som druserna, vilkas hemligheter
hon kanske är den enda i världen som
känner, resignerad som museimanen och
fatalistisk som han; hon väntar med ju-
darna på Messias, och med de kristne
delar hon tillbedjan för Kristus och utöv-
ningen av hans barmhärtiga moral”.
För Lamartine öppnade hon sitt hjärta
på ett sätt, som det förmodligen skulle
varit henne omöjligt att göra för en eng-
elsman, han fick en inblick i hennes en-
samma liv och den mystiska hänförelse
som bar upp henne, han förstod att hen-
nes excentriska väsen och det dunkla i
hennes tankar, som många ansågo för van-
vett, var något halvt medvetet påtaget. I
detta land och bland denna befolkning
krävdes stjärndyrkan, profetior, mystiskt
verkande krafter —: Lady Hesters intelli-
gens sade henne allt detta, men så blev
hon till slut själv den första neofyten för
den symbol, som hon skapat för andra.
Emellertid hindrade denna själsfränd-
skap icke att Lady Hester inför Kinglake
gjorde sig lustig över Lamartines över-
förfinade manér — hon hade stor härm-
ningsförmåga och spelade både Byron
och Lamartine för Kinglake.
Den engelska läkaren, som följt henne
till Libanon, doktor Meryon, förblev hen-
nes trogna vän trots att han alls icke av
henne fick röna den mest hänsynsfulla
behandling. Hon behövde honom, om
icke annat för att ha någon att tala för
om kvällarna, och fyra gånger reste han
från London till Libanon för att under
långa tider, ibland under ett par år, vara
hennes sällskap. Då satt han tåligt och
lyssnade till hennes oändliga anföranden
om aristokratiens måttlösa överlägsenhet
över det enkla folket, om medelklassens
svekliga ansträngningar att genom upp-
fostran dölja sin karaktär, om läkarens
rätta plats som en högre tjänare i adels-
mannens hus, och mera sådant.
Först tycks Meryon ha slutit sig till
henne av egennyttiga syften, men så blev
han fängslad och kvarhållen av hennes
egendomliga och växlande väsen, och till
slut bands han av en ridderlig naturs
medkänsla för en gammal ensam kvinna,
som blev allt fattigare och mera isolerad,
allt mera bittert och sammanbitet stolt,
där hon satt bland spillrorna av sin forna
prestige, omgiven av opålitliga tjänare,
utan en människa av sin egen ras i sin
närhet. Men trots att Lady Hester satte
så stort värde på Meryon som praktisk
man och som lyssnare, vägrade hon ab-
solut att taga emot hans hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
