Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 377
Redan i början av 1889 hade kommit-
tén sin plan klar: en centralbyrå, genom
vilken det dittills spridda och oordnade
välgörenhetsarbetet skulle samlas och or-
ganiseras. Upplysningar skulle där kunna
lämnas om huvudstadens samtliga välgö-
renhetsinrättningar, tillförlitliga uppgifter
insamlas om hjälpsökandes villkor och
byrån stå till tjänst med råd angående
bästa sättet att hjälpa dem, register upp-
läggas över kända yrkestiggare, liksom
över arbetstagare och arbetsgivare, som
önskade byråns bemedling. Genom skrif-
ter och föredrag skulle insikter spridas i
metoderna för ett i möjligaste måtto ef-
fektivt nödhjälpsarbete och i den mån
möjligt var tillfälle till arbete beredas ar-
betsföra hjälpbehövande och föreningen
till sist verka för åtgärder, som kunde an-
ses^ ägnade att sanitärt, ekonomiskt och
socialt höja de fattigare klasserna.
Detta blev också i stort taget riktlinjer-
na för den på senvåren 1889 konstitue-
rade Föreningen för Välgörenhetens ord-
nande i Stockholm, och är det än. Efter
dessa principer är det som arbetet fortgått
ett fjärdedels sekel.
Den 1 oktober 1889 öppnade förening-
en sin byrå i huset n:r 10 Lilla Nygatan;
en välvillig gåva från bankir och fru C.
G. Cervin till bestridande av organisati-
onskostnaderna hade banat väg för saken.
Det var nu genom denna byrå, som
det stora praktiska arbetet skulle sättas i
gång och bedrivas. Och därvid är det
som Agda Montelius och de med henne
samarbetande kvinnliga krafterna burit den
drygaste bördan — med en utan gensaga
ovärderlig hjälp och det kraftigaste stöd
av de intresserade män, som gingo i spet-
sen vid företagets bildande och sedan fort-
farande, tillsammans med ännu andra, som
styrelseledamöter och funktionärer på olika
sätt bidragit att föra saken framåt.
Redan 1892 åtog sig fru Montelius fö-
reståndarskapet på centralbyrån. Den pos-
ten beklädde hon till helt nyligen, i nit-
ton långa år, — oavlönad, något som
egentligen är överflödigt att nämna här.
Nu ordnades byråarbetet på det nogaste
och hela verksamheten efter ett genom-
tänkt system, enligt vilket samarbetets prin-
cip fick göra sig i eminent grad gällande.
Redan tidigare hade fru Montelius fått ge-
nomfört ett förslag om ett två gånger i
veckan sammanträdande arbetsutskott, be-
stående av styrelsemedlemmar och å by-
rån arbetande personer, inom vilket an-
sökningar skulle prövas. Detta utvecklade
sig till det s. k. kommittéarbetet. Före-
ningens understödsverksamhet uppdelades
på fyra kommittéer med var sin krets.
Dessa kommittéer sammanträda var sin dag
i veckan, då alla viktiga frågor dryftas
tillsammans med byråföreståndarinnan, vil-
ken sitter som ordförande, och i förening
med inkallade sakkunniga på välgörenhets-
arbetets område, representanter för fattig-
vården och skyddsföreningen, diakonissor
och andra bland de fattiga arbetande och
med deras förhållande bekanta personer.
Att på detta sätt den mest mångsidiga in-
blick i arbetet vinnes är givet.
Ledarna av dessa kommittéer, de kvinn-
liga kommittésekreterarna — oavlönadeäven
de —, är det som utgjorde fru Monte-
tius’ fasta, tränade hjälptrupper, och det är
bland dem man återfinner namnen Sigrid
Netzel, Eva Thorssell, R. Scharp, E. Fre-
stadius, L. Stierncrona, A. Ericsson, E. von
Platen, Siri Wikström, Laura Netzel, E.
Kullberg, Clara Boström, Ebba Pauli, Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
