- Project Runeberg -  Hertha: Tidskrift för svenska kvinnorörelsen / 1. Årg. 1914 /
384

(1914-1915)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

384 HERTHA.
senast träffade där ute och särskilt en —
M. Joseph Bédier.
Som personlighet beskrevs denne Gas-
ton Paris’ efterträdare första gången för
mig av M. André Bellessort, då denne för
ett tiotal år sedan vistades i Sverige. Det
var en afton efter M. Becquerels Nobel-
föreläsning i Stockholm, då M. Bellessort
och jag gingo Strömgatan uppför. Vad
som gav anledning till Bellessorts tan-
kegång minns jag ej, men jag minns, hur
han sade: ”Ni borde lära känna M. Joseph
Bédier”, och hur han berättade om den
beundransvärda blygsamhet, med vilken
denne publicerat sitt senaste utomordent-
liga arbete.
Händelsen gjorde, att jag åter en gång
kom till Paris och att jag då av en fransk
vetenskapsman erhöll introduktionsbrev
till M. Bédier. Under de år, som förflu-
tit sedan mitt samtal med M. Bellessort,
hade mina studier fört mig in på flera
av de områden, där M. Bédier vandrat
fram. Jag sände rekommendationen jämte
en egen skrivelse på posten och erhöll
ett svar sådant jag dittills aldrig fått av
någon. Överflödig, sade M. Bédier däri,
vore varje rekommendation då vi ju bägge
intressera oss för — och här citerade han
ett par rader ur en gammal chanson de
geste, den jag för länge sedan behandlat
i en liten uppsats —:
Den, stackaren som sårad låg
invid en dunge, lövad, tätt.
Följande söndags morgon skyndade jag
förbi Odéon, rue Soufflot framåt till M.
Bédiers mottagning. Jag fördes in i
en rymlig salong. Någon var inne,
en annan väntade före mig. Jag ha-
de tid att se mig omkring. Salongen
vette utåt rue Soufflot, var avlång och
ljus och bar vittne om förfining och en-
kelhet. I den röda matta, som täckte gol-
vet, syntes tydligt ränderna efter hur den
vikits samman. På ena kortväggen stod ett
piano. Därovanpå en taktmätare. Man
kunde se framför sig en nio- tio-
åring sitta och spela under dess knäp-
pande. Golvets mitt upptogs av en grupp
soffor och stolar kring ett bord, å vars
ena sida, nära fönstret, var ställt ett kri-
stallglas med några mörkröda, friska rosor.
I soffan mitt emot rosorna låg en ljus
sidenkudde med en lätt intryckning, och
nedanför på golvet stod en låg, broderad
pall. Man tyckte sig se husets härskarinna,
med tåspetsen på pallens broderier, ar-
men mot kudden, och lätt lutad över de
mörkröda rosorna . . .
Dörren till vänster gick plötsligt upp,
och på tröskeln stod en mager, lång, täm-
ligen ljus man. Hade jag sett honom i
myllret i Bibliothèque Nationale, skulle
jag aldrig anat, att detta var M. Bédier.
”Ni är författaren till det och det”, sade
han med sällsynt älskvärdhet, då vi trädde
in i det enkla, bokuppfyllda arbetsrummet.
Han bad mig sätta mig vid skrivbordets
ena sida och slog sig själv ned snett emot.
På bordet lågo buntar av korrektur och
rentryck ur den fjärde och sista delen av
hans berömda ”Les légendes épiques”,
som kullkastar många sedan årtionden och
årtionden med möda uppbyggda teorier
om de fornfranska historiska dikternas
ursprung. Och som mitt ärende till en
viss grad stod i samband med detta hans
arbete, kommo vi osökt att tala därom.
Enkelt och öppenhjärtigt berörde han den
kritik det erhållit, och han tog härunder
upp ett tunt papper från skrivbordet.
”Detta”, sade han, ”är ett brev från Pio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:38:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herthatid/1914/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free