Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 389
När Uppsala var bäst.
V
em känner icke ”överstinnan”, Sveri-
ges ryktbaraste överstinna: över-
stinnan Malla Montgomery
Silfverstolpe, och för vem skulle inte
fru Alida K n ö s, första stämman i
”de små Knösarnas” harmoniska duett,
vara välbekant!?
Det hände sig så, att dessa tvenne hi-
storiska fruar på 1840-talet — hur långt
inpå det föregående och efterföljande de-
cenniet är ej utforskat — slagit upp sina
bopålar på Kungsängsgatan i Uppsala i
nära grannskap till varandra, ja så nära
att en daglig och stundlig samtrafik famil-
jerna emellan kunnat upprätthållas, liksom
ett konsekvent genomfört hälftenbruk i
fråga om böcker, musikalier, sorghattar
och andra lätt flyttbara mobilier, vari vän-
ner och bekanta böra inberäknas. Inte
en katt en gång kunde osedd av den ena
slinka in genom den andras port, hur
mycket svårare då för en tvåbent um-
gängesvän, vare sig fru eller fröken, pro-
fessor eller magister, att obemärkt för gran-
nen ringa på klocksträngen mitt emot.
Och lika väl som varje not, som an-
slogs på grannpianot, trängde in genom
”genboernes” öppna fönster, lika väl för-
nams ömsesidigt varje ton, som vibrerade
på de andras hjärtesträngar.
Säkerligen har aldrig det gamla heder-
* Med författarens och förläggarens benäg-
na tillåtelse meddelas här inledningskapitlet
till Lotten Dahlgrens nya memoarbok Gran-
narna på Kungsängsgatan, vilken
inom kort utkommer på Wahlström & Wid-
strands förlag. Det har just nu ett särskilt
behag att från dagens nervslitande sensatio-
ner vila en stund i denna »piccolo m o n-
d o a n t i c o».
värda katekesordet om ”goda vänner, trog-
na grannar och mera sådant” bättre till-
lämpats. Ja, för att tala med H. G.
Andersen: det var ett par riktiga grann-
familjer.
Ändå var de båda hemmens yttre ka-
raktär liksom husmödrarnas inre så olika
som möjligt. Överstinnan förde ett stort
och efter tidens fordringar magnifikt hus,
värdigt upprätthållande den Silfverstolpeska
salongens traditioner. Fru Alidas lägen-
het omfattade två à tre små rum, där
”böcker, blommor och småsaker”, som all-
bekant är, utgjorde det viktigaste husge-
rådet. Den barnlösa fru Silfverstolpes öde
var ju att framleva sina dagar i mitten av
en stor familj och med alla en sådans
bekymmer och ansvar tyngande hennes
axlar. Vid ifrågavarande tid bestod den
permanenta hemkretsen av systern, grevin-
nan Wrangel, systerdöttrarna, Amelie och
Ava Wrangel, samt det gamla husinven-
tariet, fru Emilie von der Burg.
De små Knösarna voro bara fru Alida
och hennes Thekla, och vad de ägde av
detta livets goda räckte rakt inte till för
fler, ja knappt för de två en gång. Men
lyckligt för dem hyllade de, i motsats till
den goda väninnan näst intill, blomstrens
på marken och fåglarnas under fästet lätt-
vindiga moral: att aldrig sörja för mor-
gondagen. Ty lika påfallande den något
tunga och tragiska läggningen i Mallas
väsen var, lika fladdrande och fjärilslätt
syntes hennes grannfru taga livet med
dess stora och små glädje- och sorge-
ämnen.
Beträffande den Knösska lägenheten på
Kungsängsgatan är ännu ett att anmärka:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
