Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 HERTHA
rade villan, överlämnande nycklarna åt
Fredrika-Bremer-Förbundets ställföreträ-
dare till tecken på att nu var Småryd i
förbundets ägo. Den kvällen var jag
stolt att vara svensk, först för mitt sköna
fosterlands skull, men sedan nästan ändå
mer därför att detta land hade döttrar
med så stora tankar och därtill makt att
realisera dem.
Som sagt fingo vi tillfälle att komma
åter till Småryd vid pingsten, och det är
det besöket, som jag nu i korta drag
vill skildra. Min man och jag hade lyc-
kats göra oss fria från allt, som i var-
dagslag höll oss bundna vid hem och
arbete, och skulle nu i lugn och total
avskildhet få tillbringa några dagar i den
vackraste natur. Att vi glatt oss mycket
däråt var ej underligt,
Ganska sent på pingstaftonen körde
vi in på Småryds gårdsplan. Där var
tyst och fridfullt, och icke en levande
varelse stod att upptäcka. För dörrarna
hade slingerväxter fallit fram, och det
var helt underligt för en jäktad nutids-
människa att spela rollen av prinsen i
sagan, som kom till Törnrosas slott.
Visserligen visste vi, att ingen prinsessa
fanns, men det var intressant nog att få
böja undan rosenslingorna och öppna
dörren till ett dödstyst, alldeles främ-
mande hus. Upptäcktsfärden blev mer än
vanligt rolig, och många glada och förvåna-
de utrop undsluppo oss, när vi gingo ur rum
i rum, dragande upp rullgardiner och öpp-
nande alla fönster på vid gavel. Att
villan var särdeles trevligt inredd, kon-
staterade vi genast, men så var ju också
mästaren Ferdinand Boberg.
Det mest tilltalande av allt var dock
de utomordentligt vackra utsikter, som
man hade från alla fönster. Från som-
liga såg man havet, från andra den gamla
köpingen med sina små låga hus, sin
vackra kyrka och framför allt sina him-
melssträvande pyramidpopplar, som gåvo
åt tavlan ett sydländskt inslag. Har man
för resten litet fantasi, kan man lätt vid
åsynen av Båstadbukten tycka sig för-
flyttad till den neapolitanska golfen.
Efter en hastig husesyn och litet
krångel med spisen, som efter en lång
”kall” period hade svårt att brinna, bar
det av ut i trädgården. Någon vackrare
och för en trädgårdsskola mer lämplig
plats torde man få söka efter i Svea och
Göta rike. Vad som särskilt gladde mig
var, att trädgården ej var alldeles ny
utan redan i sin fulla växtkraft och att
de blivande eleverna därför ej skulle be-
höva börja alldeles ifrån början, vilket
ju i regel är fallet vid nystartade träd-
gårdsskolor. Dessutom fann jag stora
möjligheter till utvidgning, vilket helt
naturligt är mycket förmånligt. Den
egentliga fruktträdgården började anläg-
gas 1908, och fruktträden äro nu om-
kring 1,000 till antalet. De flesta av
dessa små träd stodo just i sin fulla fäg-
ring, överhöljda av blom och liknande
ett jättebrudfölje, endast mycket vackrare
skrudat än om människohänder varit
verksamma därvid.
I prydnadsträdgården blommade även
allehanda perenna växter, många av dem
härstammande från England, bärande
vittne om var trädgårdens forna ägar-
inna lärt sig odla och älska Floras
barn. En rikedom och en yppighet, vars
like jag sällan förut sett, bjödo syrenerna,
en form och en färgglädje, som kom
mig att i tankarna instämma med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
