Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En middag under den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den yngste af herrarne och den som fick lägsta platsen vid bordet, emedan han saknade allt utom hufvud, hjärta och framtid, var en ung blek och blyg magister, Mathias Elg, en aflägsen släkting i Merthenska huset.
Tio eller tolf fruar, och bland dem lagmanskan Björkegren, men ingen ogift mö, hade hedrats med inbjudning. Tiden hade gjort framsteg sedan förra århundradet, då lagen formligen uteslöt det täcka könet från gästabuden. Denna lag var lika litet upphäfd som öfverflödsförordningarna; den hade blott råkat i glömska, och man höll icke så strängt på bokstafven vid ett enskildt samkväm.
Den ceremoniösa mottagningen började redan vid trappan, där stadstrumslagaren Mikael Kallio – en invalid från Carl XII:s dagar, känd under namnet Mikku – var posterad som ett slags skyltvakt, iklädd den världsberömda blå rocken. Han slog visserligen icke trumma till gästernes ära, men han gjorde militärisk honnör och ledsagade dem styfbent in i (den oeldade) förstugan, där han mottog öfverplaggen. Här stod stadstjenaren Bergman och ledsagade gästerne in i salen.
Hälsning och presentationer därinne skedde med mycket krus. Heldt presenterades för farbror Hans och hans sköna brorsdotter. Man påstod att den senare rodnat och sedermera hviskat värdinnan i örat, att hon aldrig sett en så vacker karl. Ingen tid är blind för sådana iakttagelser. Men Åbo hade redan hunnit glömma sina olyckor; det hade börjat igenkänna sig själf, det kunde åter ... skvallra.
Platserna vid bordet fördelades strängt efter rang och värdighet, från hofrätten ända ned till handeln. Penningen hade mycken makt, men ingen rang. Det hörde till goda tonen att göra sig så ringa som möjligt i orden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
