Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En middag under den gamla goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under förbehåll att få behålla största möjliga storhet i tankarna. Kusin Forselia kunde icke förmås att intaga en högre och förnämligare plats, än syster Lostjerna, och syster Wechter bad allerödmjukast kusin Björkegren icke förnedra sig så djupt att sitta lägre än hon. Heldt placerades af värdinnan bredvid sitt utkorade offer, krusade förtvifladt, men lät förmå sig att dela detta afundsvärda företräde med en gammal assessor. När alla sålunda efter mycken omgång befunno sig sittande på sin af rangen eller lyckan anvisade plats, reste sig åter värden och värdinnan, knäppte sina händer och läste bordsbönen. Alla gästerne följde deras exempel och upprepade bönen hvar för sig, hvilket varade omkring fem minuter, hvarefter man åter satte sig.
Merthenska huset var långtifrån rikt, men ville kanske ej ogärna synas vara det och hade i dag fått assistens af bordsilfver från det välförsedda Wittfootska huset. Nu kringbjöd den till ett slags hofmästare utstyrde stadstjenaren Bergman, i peruk, handskar, svart rock, gula knäbyxor, svarta bomullsstrumpor och skor, en silfverbägare, fylld med ett af anis och åkerhumle starkt luktande brännvin, hvarefter första huspigan i gul bindmössa och svart ylleklädning nigande frambar en bricka, belastad med bröd, smör, ost och sillsalat. Efter denna inledning följde en måltid af det kraftiga slag, som kommer ett senare, mera förvekligadt släkte att afundas sina förfäders lyckliga matsmältning. Först anfölls en ofantelig skinka, hvilken värdens olycklige ämbetsbroder, rådman Nidelberg fick det dyrbara och mödosamma förtroendet att skära för i sitt anletes svett och af hvilken värdinnan förelade åt hvarje gäst en portion med senap, tillräcklig att stilla en stattorpares hunger. Därpå följde en klimpsoppa, serverad i djupa tallrikar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
