- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
19

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prinsessan Törnrosa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lefva, skall hon uppväxa i all ärbarhet, dygd och gudsfruktan. Och kallar Gud oss bort före den tid du anser så farlig för henne, så vet jag att syster Björkegren, hennes goda gudmor ...

Hon förmådde ej fortsätta. Lagmanskan tryckte hennes hand, kysste åter barnet och sade med rörelse:

– Om min välmenta faddergåfva har någon betydelse, så är det den förmaning, med hvilken jag gifvit den och som jag icke skall glömma att upprepa, när Eva har blifvit en fullvuxen flicka. Med dygd och ära skall hon bära sitt smycke, eller ock aldrig. Men det skall hennes mor bäst lära henne. Se så, var icke bekymrad! Valborg har nu läst ut sin sagobok, icke sant? Hon vill endast säga, att ingen god gåfva, allraminst så rika gåfvor af skickelsen , gifves oss utan frestelser. Ar det ej så?

– Så lär det vara, suckade den gamla, torkande sina röda ögon med förklädssnibben och strax därpå åter användande samma bepröfvade medel på Karins näsa. Den lilla hade somnat. Anna och Lotta, dem ingen tycktes bemärka, sutto tysta i en vrå och vyssjade en stor lappdocka, tillverkad af en handduk. Eva, som gått ur hand i hand och varit föremål för så mycken beundran, hade slutligen blifvit nog djärf att sticka handen i sin gudmors kjolsäck och därifrån framdraga en påbörjad ullstrumpa med silfverstickor, dem hon alla drog ur. Sällskapet erfor en märkbar förstämning af den oförutsedda vändning spådomen hotade antaga vid dess slut och reste sig upp för att säga farväl, när ett buller vid spiseln ådrog sig dess uppmärksamhet.

En pojke om vidpass tio år, hvars inträde ingen bemärkt, hade satt sig på en pall vid spiseln, fallit i sömn och hamnat raklång på golfvet. När han yrvaken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free