Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3. Helenadagen på Runsala.
Den som passerar från Åbo stora farleden utåt skären med Runsala åt höger, förundrar sig icke litet, när han hör talas om Runsalas skönhet. Denna enformiga strand, så mörk af sin barrskog, bakom hvilken blott här och där de berömda ekarnas ljusare grönska framskymtar, är det väl den som besjungits af skalderne och hvars pris redan långt före Choræus med de hemresande studenterne genljudat kring hela Finland? Ja, det är Runsala, men lik en blygsam skönhet, rädd att för alla vägens kommande och farande visa sina behag, gömmer ön sina vackraste partier åt den mera bortvända sidan af Pohjasalmi. Det är här man ser dessa nyckfullt täcka vikar, dem hafvet kastar som slängkyssar inåt stränderna; det är här som ekarnas och öfriga löfträds grönska blir nog öfvervägande att bilda det ljusa, glada färgtycke, hvilket för alla stadsbor, icke minst för den instängde Åbobon, medför naturens och omväxlingens hela tjusningskraft.
Den som den 31 Juli 1741 på förmiddagen af händelsen förts i närheten af denna täcka kust, hade ej kunnat undgå att märka vissa tilldragelser, som i den då ensliga nejden voro ganska ovanliga. Af alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
