Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eva Merthen var nu i sitt adertonde år en af sin tids skönaste flickor. Hög och smärt, yppigt formad, gratie i hvar tum, hade hela hennes hållning något medfödt konungsligt, hvarmed naturen stundom stämplar sina gunstlingar, utan att mäkla med börd och stånd. Hvarifrån kom detta höghetsdrag midt i den visserligen aktningsvärda, men mycket borgerliga, mycket prosaiska omgifning, hvari en småstadsborgmästares dotter växt upp? Ingen kunde förklara det. Man anmärkte väl, att hon icke liknade sin borgerliga finska mor, att hon snarare var en idealiserad afbild af sin far, som härstammade från en gammal böhmisk familj, afsigkommen adel, sades det, hvilken sedan tre eller fyra generationer acklimatiserat sig i Finland, utan att förlora det mörkare tycke och det eldigare lynne, som utmärka södern. Men hvarför skulle samma moderliga natur, som allestädes utdelar sina gåfvor för intet, endast i Finland förneka sin rätt? Denna flicka var stämplad med behagens bomärke alltifrån födelsen. Ansiktets fullkomliga oval med dess genomskinliga, nu lindrigt solbrända hy, förhöjdes af det rika mörka håret, upplagdt och bakåt struket, efter den tidens sed – ett mod, hvilket, genom att blotta skönheten af ett reguliert ansikte, lika mycket förhöjer denna, som det misskläder annars täcka, men oregelbundna drag. Harmonin af denna ädla profil var fullständig, det glödande uttrycket af dessa österländskt varma ögon oemotståndeligt. Ställd i närheten af en tron, skulle Eva Merthen hafva förändrat rikens öden, ty hon var skapad att fängsla och herska. Gömd i en bortglömd vrå af världen, kunde hon endast göra en lycklig och tjugu olyckliga.
När man uppmärksamt betraktar porträtterna af 1700-talets mest berömda skönheter, skall man hos dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
