Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom haltande hem. Isak Alanus hade kvarstannat på kullen och såg med mulna blickar den nya kapplöpningen.
– Skall då jag vara evigt lika tafatt och hon evigt lika stolt? sade han förbittrad till sig sjäIf. Är jag icke ett och tjugu år, och jag beter mig som en pojke i secunda (kurs) ... Jag tål icke, att hon föraktar mig. Jag önskar att världen må störta tillsamman öfver våra hufvuden, för att jag kunde upprätthålla den med min arm och jag finge beskydda henne ...
I samma ögonblick hördes på afstånd den rullande knallen af ett kanonskott från sjön. Studenten såg ditåt; ett lätt moln af rök drefs med vinden förbi den annalkande briggens stäf.
– Var detta svaret på min förmätna önskan? sade Alanus tankfull och anträdde långsamt återvägen till det öfriga sällskapet.
Här hade man emellertid skridit till det innehållsrikaste af alla sällskapsnöjen i norden, bordet. Lazaronen i södern söker lifvets njutning, likasom dess uppehälle, i en apelsin och en cigarrett. Nordbon känner sig aldrig så nöjd med sin tillvaro som efter ett godt bord. Utan mat ingen munterhet. Sinnena äro dufna, konversationen vadar till knäet i drifvorna, lifvet liknar en slocknande brasa. Då ljuder det glada budskapet om ett serveradt bord. Man har återfunnit tillvarons hemlighet, människans rättigheter, kvickhetens udd och samtalets intrasslade tråd. Allt flyter som en bäck utför sluttningen; hvilken tonkonstnär har diktat en mera lifvande melodi, än tallrikens slammer och glasets klang?
Vi ha nyss skildrat en middag i staden. En middag på Runsala måste antaga ett landtligare och friare skaplynne. Man spisade i det gröna och satt naturligtvis;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
