Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Helenadagen på Runsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Fördömda skräflare! var den första och mindre fina hälsning, som besvarade skålen. Under den tunna fernissan af höflighet och krus låg råheten kvar som murbruk under rappningen.
– Att först köra oss halfdöda och sedan skicka oss ut i hållskjuts igen, när vi knappt hunnit draga andan!
– De hålla tömmarna, och vi smaka pisken.
– Skam få den som lyder en sådan piske.
– Må de akta sig, att icke gamla Grålle slår bakut*.
– Sådana munvädershjältar har man sett bita i gräset förut.
– Notarien har ju haft att skaffa med inkvarteringen. Skynda sig nu att beställa kvarter för kosackerne i Åbo!
– Hvem vågar knystra mot kunglig majestät och riksens ständer?
– Riksens tänder? Hut, herre; det är han, som liknar dem vid ett hundgap.
Det såg, trots de skrämda fruntimmernas närvaro, ganska sannolikt ut, att notarien Skogsman skulle blifva kastad på dörren, när professor Hassel äskade ljud och frågade om icke alla, hvilken mening de än månde hysa, ville förena sig om en välgångsskål för konung och fädernesland.
– Det är jag med om, utropade Wechter, om jag annars får lof att tänka hvad jag behagar.
– Det är hvar redlig finne med om på samma villkor, ropade flera och fattade glasen.
– Lefve konungen! Lefve fäderneslandet!
* Syftar på en då mycket bekant saga af Dalin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
