Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Loihtomäki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. Loihtomäki.
"aflor af skämt och lekar, leende bilder af ljus, grönska,
I glimmande vågor och ljufva dofter i Runsalas ek-
park, hvarför kunna vi ej dröja längre vid eder glada an-
blick? Bort måste vi från sången, löjet och herdespelen,
bort från partiernas fejd och krigsförklaringens oro,
natten kommer, skyarna svartna, åskan går, ljungeldarnas
tungor slicka molnen, och hafvet brusar olycksbådandc
mot de skumhöljda stränderna. Skickelsen nalkas, del
oundvikliga kommer, mot hvilket svaga krafter och ännu
svagare viljor förgäfves spjärna. . . Redan fattar det
himmelens hvalf och skakar det så att gnistorna falla till
jorden; skygg böjer sig den blyga blomman för ovädret,
och när hon lutar sig, ser man under hennes blad en
glänsande orm...
På den ensligaste udden af Runsala, inemot en
kvart mil från sommarstugorna, stod vid tiden för vår
berättelse en gammal oansenlig fiskarekoja. Stället kal-
lades Loihtomäki, Trollbacken, sannolikt emedan det
länge varit beryktadt såsom ett tillhåll för tidens vid-
skepelse. Numera bar dock stugan spår af en vårdande
hand; hon hade blifvit rödmålad och försedd mcd nytt
torftak, enris var strödt på trappan, det trånga fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
