- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
51

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Loihtomäki

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UIHTOMAKI 51

vän, som hon förr ej besökt i denna bortgömda fristad.
Hennes forna sköterska Valborg hade för ett är sedan
lämnat Merthenska huset och bosatt sig här för gamla
dagar. Det hade synts Eva själifallet, att hon icke
kunde besöka Runsala utan att besöka Valborg. Hon
hade frågat bostadcns läge - det var pä andra sidan
ön - ocb hon hoppades vara tillbaka till aftonmål-
tiden.
- Atunar sig jungfru Eva till Loihtomäki? hade
Mikku frågat henne med så mycken förundran, som gub-
bens styfnadc fysionomi var i stånd att uttrycka.
- Ja visst, var svaret.
- Gå hellre till folk! menade gubben betydelsefullt.
Eva skrattade och anträdde vandringen kortaste
vägen tvärt öfver ön. I början följde hon gångstigar,
men dessa upphörde snart, och skogen bléf oländig.
Hon satte sig att hvila på en kullfallen ek. Det var
tyst i lunderna, solen stod lågt, men aftonens svalka
uteblef. Varm af vandringen, sökte Eva några åkerbär
att läska sin törst. Hon fann några få och sökte flera,
men utan framgång, ty denna markens ädlaste druf va,
som har så få sina likar i fin arom, är den höga nordens
barn och trifves icke mer i nejden af Abo. Man för-
villas lätt, när man ständigt riktar sin blick på tufvorna.
När den unga flickan slutligen såg upp och märkte de
svarta molnen som mörka tankar tynga himmelens hvalf,
visste hon ej mer Evar hon befann sig. Åskan begynte
mullra; hon uppskörtade sin klädning och ilade, kapp-
löpande med vinden, åt det häll, där hon trodde sig
finna Valborgs stuga. Solen gaf ingen ledning, ljungen
bar intet spår, myrornas vägar förlorade sig mellan
barrträden. Andtligen syntes stranden och fjärden bakom
granarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free