Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Loihtomäki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#.4 IIEIVJ’OdNNÅN AV FINLANi)
Det behöfver du ej lära, det kan du förut, skrat-
tade Isak, medan båda försvunno i nattens mörker.
Valborg stirrade tigande efter dem. Att kalla henne,
häxornas afkomling, en trolipacka, skulle från livilka
andra läppar som helst varit en blodig förolämpning. Men
Eva IVLerihen hade fullmakt att säga och göra allt.
Den nittioåriga lilla häxan i sängen hade känt luft-
draget vid dörrens öppnande och reste sig upp i sängen.
- Nu måste den fina jungfrun gå ut till åskan,
rnumlade hon. Så skall det vara. De höge berrarne
bränna oss, och ljungelden bränner de höge herrarnes
barn. Gå, gå till stormen, till slagregnet, till åskan, till
kriget, till skymfen, till hålet.., gå, gå! Så skall det vara.
Valborg var icke van att fästa någon vikt vid den
vansinnigas prat, men dessa ord upprörde henne.
- Kriget? upprepade hon. Nittonde året. Och
kriget? o den muren, den muren för det fördolda!...
Det finnes endast en, som kan rädda henne. Jag måste
till diakonus...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
