Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Diakonus Elg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Diakonus EIg.
Nyheten ont det nyss förklarade kriget flög som en
löpeld kring Åbo och väckte öfverallt bestörtning,
oro, förvirring; ingenstädes det glada mod, som är segerns
förebud. Vid gathörnen, på broarna, vid landningsbryg-
gorna sågos grupper af folk, som meddelade hvarandra
allt hvad de visste och icke visste om den stora nyheten.
Båtarnas fiskare glömde utbjuda sin vara, torgens lands-
bor skyndade att afsluta sin marknad, för att återvända
till byn och bärga sin egendom. Man såg ingen svensk
armé, som skulle segrande inrycka i fiendens land; följ-
aktligen var man beredd på ett fientligt infall, som skulle
förnya stora ofredens skräckseener. De räddaste begynte
redan inpacka sin egendom; den ene uppskrämde den
andre, och det behöfdes blott en skenande häst eller en
pojkes rop åt en annan, för att hopar af människoi
vände sig om och frågade bvarandra hvad detta betydde,
om det var möjligt att Ryssen redan stod utanför Abos
portar.
Men om alla, som hade något att förlora, fruktade
kriget, så fanns dock ett litet antal af Hattarnes an-
hängare, hvilka låtsade ett mod, som liknade öfvermod.
Det var folk som hade ingenting att förlora, men allt att
- If. af Fint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
