Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. Kriget.
När Sverige, besegradt och blödande, kastades till-
baka på sig själf efter tolfte Caris död och det
gällde att visa, om olyckan var större än kraften att bära
henne, hade det bärgat från bättre dagar ett icke ringa
antal män, förfarne i statskonst och pröfvade i foster-
landskärlek. Desse män trodde sig förstå skickelsens
vink och beslöto i rikets olycka söka dess lycka. De
räknade folkets glesnade leder och sade: vi äro för få,
för att beherska norden. Krig är vår ofärd, krig med
Ryssland vår undergång; låtom oss söka freden till det
pris hon kan köpas, trygga oss genom förbund med vår
östra granne, vända vår omsorg på rikets inre välstånd
och inom Sveriges gränser återvinna hvad Sverige för-
lorat!
Desse män, som genom ett skämt af konung Fredrik
erhöllo benämningen Mössor, blefvo de rådande från
172Ö till 1738. De höllo hvad de lofvat, de ntförde ett
så stort och välsignelsebringande verk, att få tider och
få länder kunna uppvisa något därmed jämförligt -
ödemarker förbytta till blomstrande fält, ruiner till idoga
verkstäder, armod till välfärd, vanmakt till kraft, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
