Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Ryssarne komma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 HERTIGINNAN AF FINLAND
- Jungfru Eva! ropade notarien Skogsman, hennes
trägne beundrare, hvilken som god Hatt ville i det
längsta hålla god min.
- Hvad är det?
Res icke, vänta ännu litet! Man berättar, att
kapitulationen i Helsingfors varit endast en krigslist. Man
har gräft en mina under det ryska lägret, och hela ryska
armén har sprungit i luften.
Jag vet. Det hände för tvåhundrafemtio år sedan
i Viborg.
- Det kan hända ännu. Er far tror ej på faran.
Han stannar.
Han stannar, men han kan ju icke löpa någon
fara för sin person? -
- Han är numera stadens enda öfverbufvud, han
skall ansvara för allt. Skulle fienden, mot all förmodan
våga sig ända hit, är öfverhufvudet främst i fara, sva-
rade notarien med en axelryckning.
- Då stannar jag kvar med honom, förklarade Eva
beslutsamt.
Hon låt ej afråda sig. Den flyende familjen hade
i all denna förvirring fått ett nytt bekymmer. Systrarna,
Isak, tjenarne besvuro Eva att icke i sista ögonblicket
fördröja flykten med ett orimligt infall. Beskyddarinnan
fru Heldt hade redan låtit ro sig ut till det väntande
fartyget. Allt berodde på fadern, och han såg kanske
icke så ogärna, att han fick behålla älsklingsbarnet. Han
lämnade sin dotter fritt val att resa eller att dröja. Hon
stod där på trappan i afresans stund, med glänsande
ögon och blossande kinder.
- Bed mig icke! Systrarna måste resa, Isak kan
följa dem i mitt ställe, om han vill, men jag kan ej
lämna far i fiendens våld. Se huru fegt alla män ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
