Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Höstmarknaden i Åbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 HERTIGINNAN AF FINLAND
intet att frukta. Hon hade låtit de sina veta, att hon
var i goda händer, men icke hvar. Hon hyste en hemlig
fruktan att Valborg sökte henne, att Valborg skulle
bevaka henne med vidskepelsens hela enträgenhet, intill-
dess skickelsens märkedag, den ödesdigra nittonde födelse-
dagen, var förbi, och Eva var för stolt, för själfständig,
för att bevakas som ett omyndigt barn. Hon beslöt att
stanna kvar öfver denna dag i sin lugna fristad på
Laimi, för att sedan kunna triumferande säga till den
gamla vidskepliga vännen: ser du, prinsessan Törnrosa
stack icke sitt finger på den farliga sländan!
Tiden, döden och skickelsen rida fort. Dagen nalka-
des, han skulle randas i morgon.
Eva hade blifvit en kär vän för fosterbarnen och
så förtrogen med syster Paulina, som en stolt själ kan
blifva det med en from och ödmjuk, när båda söka ett
ädelt mål. Det fanns mellan dessa två så olika kvinnor
en själsförvantskap som förenade dem; de voro båda
oförställda och sanningsälskande: Eva stod med alla
sina fel så öppen för Paulina som dagens ljus, och
Paulina hade snart ingen hemlighet mer för sin nya
väninna. Den frånvarande brodern hade blifvit mellan
dem ett än starkare band. Eva hade lärt sig att upp-
skatta hans själfuppoifring för mänskligheten, Paulina
hade lärt sig att förstå hans profetiska snille. Den man,
hvars tvenne hälfter, så att säga, växte ihop till ett helt
under dessa olika synpunkter, blef för de nya vännerna
allt större och allt älskvärdare. Andtligen hade den
alltid öppenhjärtiga, alltid försakande systerns sista
dammar brustit, och hon hade - låtit sin nya förtrogna
förstå, att endast den, hvilken förstod uppskatta en
man så som Eva förstod det, vore värdig att kalla
denne man 51D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
