Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Höstmarknaden i Åbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSTMARKNADEN I ABO 135
äfven vid de bästa, de frommaste och undergifnaste
människoandar: huru skulle en så sökande, sä väntande
själ kunna lösgöra sig därifrän? Hon trodde sig icke
tro på en spådom som hon föraktade, men den in-
blandade sig i alla hennes drömmar om framtid och
lycka, den smickrade, skrämde och bedårade henne mot
hennes vilja.
- Visste nu Valborg - tänkte hon vid sig själf
- att jag i morgon skall vakna så nära hennes egen
bostad, skulle hon springa ur sin bädd i mörka natten,
ila till mitt beskydd, slå ned alla vakter och bära mig
på sina armar långt, långt bort härifrån. År det min
lycka eller min ofärd, att hon nu sofver lugn? Ingen
vet. Öch sedan? Om hon än bure mig bort till
världens ände, skulle det oundvikliga icke finna mig
äfven där?
Brasan brann ned, kolen glimmade som gycklande
irrbloss i den falnande askan. Eva tillredde sin bädd,
lade pistolerna framför sig på bänken vid sängen och
gick till hvila. På någon aftonmåltid hade hon icke
tänkt, och ingen hade heller sörjt för en sådan. Fastande,
såsom man fordom gick till en högtidlig, en afgörande
vändpunkt i lifvet, gick hon från de fyllda aderton åren
in i sitt nittonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
