Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Törnrosas födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORNROSAS FODELSEDAG 137
öfver den redan höstlika nejden. Tankfull lät Keith sina
blickar irra öfver land och sjöar.
- Det är ett skönt land, detta Finland! sade han
mera till sig själf än till den unge adjutant, som red
vid hans sida. - Jag vet ej hvaraf det kommer sig,
men sedan tjugu är har icke mitt Skottland så lifligt
stått för min inbillning, som i denna stund. Det före-
kommer mig som hade jag något att älska i detta land.
Vid Gud, desse svenskar förstå icke att värdera det; de
skulle då icke så lätt och så skymfligt hafva lämnat det
i våra händer.
I detta ögonblick jagade en trupp af ryttare vägen
framåt och nalkades kullen, där generalen höll med sin
adjutant.
- Lacy! - sade generalen, ty adjutanten var en
son till marskalken - det synes mig som föra desse
kosacker fångar med sig. hd ned och infordra deras
rapport. Jag vill framför allt, att fångarne behandlas
med mänsklighet.
Befallningen efterkoms, truppen höll stilla.
- Ers exeellens - sade den återvändande Lacy
- de medföra tre fångar från kusten vid Åbo.
Keith red ned till landsvägen. Han fann där
fyra kosacker och en marinunderofficer, eskorterande
två manlige fångar på en kärra och ett fruntimmer
till häst.
- ilvad gäller det? sade generalen, sedan han
mottagit och besvarat den vanliga hälsningen.
Underofficern red fram, gjorde militärisk honnör och
öfverlämnade till generalen en rapport från befälhafvande
kaptenen på hennes majestäts galer Ischora.
- Det är spioner, yttrade Keith likgiltigt till adju-
tanten. Van der Brooken rapporterar, att han enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
