Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Utför branterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTFOR BRANTERNA 163
Men om den rätte väktaren icke stänger dörren nog
hårdt i lås, hvad mäktai’ en annan?
Diakonus teg. Han hade ej på länge besökt Merthens
familj och kände ej det förtroliga umgänget med general
Keith.
Nå’? frågade Valborg.
- Jag förstår er icke.
- Gift er med flickan!
Åter teg diakonus Elg. Han var den saktmodigaste,
ödmjukaste bland människor, men han tyckte ej om
att man ville påtruga honom en hustru, icke ens om
hon var hans ungdoms utkorade brud. Efter något
betänkande lyckades han, nu som förra gången när
Valborg ansatte honom, lugna sina upprörda känslor och
svarade:
- Gå; jag vill besöka dem om en timme.
- Öch fria? frågade Valborg djärft. Hon var vid
sitt desperata lynne; nöden har ingen lag.
Gå, gå! Pröfva icke längre mitt tålamod I
- Jag går. Men kom ihåg, att jag lägger mitt
allrakäraste barn och de andra åtta med henne på
magisterns samvete!
Valborg gick, men i hennes ställe inträdde syster
Paulina. Hon såg broderns oroliga tvekan och anade
med sin kvinnliga skarpblick dess orsak.
- Hvarför så bedröfvad? frågade hon ömt. Är
det Merthens barn som ligga dig tungt på hjärtat?
- Ja, svarade brodern. Öch kvinnan där med sin
efterhängsenhet. Det är den gamla dårskapen, du vet.
Jag hade hoppats att vara den fri.
- Misstycker du icke, om jag säger dig något?
fortfor den ömma systern, Du är en lärd man, Mathias;
ja, du är mycket mer, du är en Guds människa, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
