Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13. Fallet.
Hon hade flyttat till Keith. Den femtonåriga Karin
var hennes beskyddarinna. Skenet skulle räddas.
Förgäfves. Öm någon tid befann sig Karin äter bland
sina öfriga syskon. Och världen fördömde, numera icke
med orätt, denna glänsande stjärna, som fallit så djupt
från en töcknig himmel i en stormig tid, när alla dagar
det minst väntade blef en verklighet och det otroligaste
en visshet.
Du, som beundrar skönhetens makt och knäböjer
för behagen, försvara henne icke! Du, som ställer
hjärtats känslor öfver alla pligtens band och upphöjer
själarnas valfrändskap till en naturlag, urskulda henne
icke! Ingen skönhet, ingen känsla, ingen naturlag är
berättigad att ställa sig öfver det sedligt rätta. Utan
det sedligt rätta sjunker hvarje människas tillvaro, hur
skön, hur begåfvad, hur upphöjd hon än synes vara,
ned från sin höjd till de vilda naturdrifterna, gudsbelätet
är fläckadt, och de band, hvilka sammanhålla denna
värld af tänkande, kännande och handlande varelser,
brista i stoft.
Men om anden gör uppror?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
