Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 HERTIGINNAN AF FINLANI)
och han ville icke? Han flydde och vardt kastad i hafvet.
Hvart skall jag kasta er, ni som flytt för Guds kallelse?
0, att ni läge på hafvets djupaste botten!
- Lugna er, Valborg! svarade diakonus, själf
blek och darrande. Anförtro åt mig det som tynger
ert hjärta. Ar det Eva ni menar, så låt oss bedja för
henne.
- Bedja! Alltid vilja de bedja! fortfor den gamla
med samma häftighet. IHivarför ej hellre uppstå och
verka, när Herren gifver. stunden i våra händer? 0,
när jag tänker, att ni ännu i dag.., men så är det
alltid. Bedja, bedja.., och när allt kunnat bärgas och
allt är förloradt, då säger ni åter: bedja, bedja! Ar ni
präst, ni? Ar ni Guds redskap till själarnas räddning,
och Herren gifver en själ i eder hand, men ni tager
icke emot henne, ni har icke tid... hör på honom, han
har icke tid! ... och då kommer frestaren och tager
den förlorade själen, men ni som icke haft tid, ni som
icke haft ögon, öron och hjärta för Guds kallelse, ni
kommer sedan så sakteligt, som om ingenting händt,
och säger till mig: bedja, bedja! Jag skall säga er
något, så lärd ni är, så Guds man ni tror er vara: ni
kommer för sent! För sent! För sent!
Och den rasande kvinnan sjönk utmattad ned på
sitt halmläger. Det var omöjligt att vidare få ett ord af
henne.
Diakonus Elg beslöt att återkomma i morgon, då
han hoppades finna den sjuka lugnare. Men hans eget
innersta var förlamadt af skräck. Han gick till Anna
tog henne i enrum och frågade:
- Hvar är Eva?
Anna förmådde endast svara med sina tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
