- Project Runeberg -  Hertiginnan af Finland /
214

(1899) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Freden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214 HERTIGINNAN AF FINLAND

förfärande kamp på lif och död, härjadt, förtrampadi,
förtvifladt, döende. Nu var det trött, kände sig rotlöst
och hoppades intet af framtiden. Det förblef likgiltigt,
rörde sig icke, försvarade sig jeke, lät kriget gå öfver
sina dalar och moar sä som det gick och tröstade sig
mccl att landet nu behandlades mänskligt. Annu hade
dess folk icke lärt att tro på sig själf, och utan en
sådan tro kan väl ett folk strida, när det föres till
segern, men icke resa sig, när det skymfas af neder-
laget.
Kriget kallades i Vinland »lilla ofreden» till skillnad
ifrån den >~stora». I Österbotten var detta folkminne
sedan kändt under namn af »dragonåren». Landet hade
lidit af transporter, inkvartering, kontributionér och flykt;
enstaka fall af öfvervåld saknades icke, men jämförelsen
med det förra kriget mildrade skuggorna. Att Finland
behandlades af den ryska styrelsen såsom en varaktig
eröfring, följaktligen med afsikt att upprätthålla, icke
förstöra dess välstånd, är redan bekant.
Om alltså freden ej mottogs med samma förtjusning,
som slutet på förra förhärjande krig, så var den dock
alltid välkommen, sådan den var. I Abo firades freds-
slutet med utomordentliga högtidligheter. Samtida berätta
härom, att det afkunnades under pukors och trumpeters
klang, med klingande musik och ljungande styckeskott.
Om aftonen var hela staden illuminerad. General Luberas
lät på väggen af hofrättshuset, där han bodde, upp-
hänga en ofantlig tafla, på hvilken man såg tvenne mot
hvarandra sträckta händer, öfverallt med ljus i vacker
ordning besatta, och därunder stod: Pwx et Actcrniui’
focdvs, »fred och evigt förbund>. Ljusen brunno hela
natten. »Om morgonen säger berättaren - sågs
taflan i allt öfrigt oskadd, allenast ett ljus hade bränt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:39:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertifin/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free