Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Botgörerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 HERTIGINNAN AF FINLAND
en gäng velat intäga i Åbo i spetsen för en fientlig
armé. Hon hade dock uppsökt honom, hon hade beslutit
att vara ödmjuk och tåla hvarje förebråelse, men denna
skymf upprörde henne. Hon beherskade sig med hela
kraften af sin energiska vilja och sade:
- Icke ens världslig lag dömer någon ohörd. Jag
är ert skriftebarn och vädjar till den dom, som är öfver
världens.
- Gå, Paulina! sade diakonus.
Paulina gick.
- Hvad har mitt förlorade skriftebarn att säga
mig? År det ett farväl till synden, var trefaldt väl-
kommen! År det ett fortfarande trots mot gudomlig
och mänsklig lag, gå hellre till någon annan! Gå till
hofsmickrarne, gå till människotjenarne; de behöfva
ej sökas långt. Den Herre jag tjenar tål ingen synda-
tjenst.
- Den Herre ni tjenar har sagt till en kvinna:
livar äro dina anklagare? Icke heller dömer jag dig.
- Ja. Öch därefter har han tillagt: gå, och synda
icke härefter!
- Vill ni höra mig? Vill ni ännu vara för mig
hvad ni fordom var?
- Jag vill vara ditt samvete. Tala!
- Så vet då, att jag varit trotsig och blifvit djupt
förödmjukad. Jag har gått i en dröm och vaknat därur.
Jag har trott mig vara klok och funnit mig vara en
dåre. Ålla synder ha bott i mitt ostadiga hjärta, de bo
där ännu, och jag får ingen ro. Gud har slösat på mig
sina gåfvor, världen har ömsom smädat och prisat mig,
mången har ansett mig för den lyckligaste bland dödliga,
och det har funnits ögonblick, när jag själf trott mig
vara det. Men framför er står en fattig, förkrossad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
