Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18. Af skedet.
Syster Paulina hade suttit med sin stickstrumpa i
rummet utanför broderns. Dörren var, kanske af
en händelse, icke fullt tillstängd; hon kunde utan olofligt
lyssnande uppfatta en del af samtalet därinne, och hvad
syster Paulina icke uppfattade, det gissade hon. När
deras gäst gått, sade hon till sin bror:
- År du ledsen, Mathias?
- Nej ... ja. Jag vet icke. Det är stundom tungt
att göra sin pligt.
- Ack ja. Du bär många själars börda. Men du
förstår också att lätta den, som en Guds apostel. Du
frågar icke efter höghet och rikedom, du säger åt alla
sanningens ord. När världen bugar sig för sina afgudar
och låter svart vara hvitt, då visar du på Guds ord och
säger: bedrag dig icke, det är synd! ilvarför skall dii
vara ledsen, Mathias? Du kände ju dig så lycklig i
går. Öch allt hvad du gör, det gör du af kärlek. Ingen
kan älska och trösta som du. Ingen förtjenar som dii
att själf vara lycklig.
- Du är blind, Paulina. Låt mig vara, det är
ofrid inom mig. Jag har biktat en synderska, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
