Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Sextiosju år framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOSJU ÅR FRAMÅT 251
dess längvarighet, men konungen hade en välrustad här,
slöt förbund med England och hoppades krossa först
Sachsen, sedan Osterrike under ett snabbt fälttäg.
I Potsdam var allt på fältfot, den lilla staden vimlade
af militär, och främlingen sökte förgäfves ett härberge.
Han frågade efter fältmarskalken Keith; omöjligt; efter
madame Merthen; man visade honom till en praktfull
villa utanför staden.
Diakonus Elg inträdde mot aftonen till Eva Merthen.
Han fann sitt forna skriftebarn sysselsatt med några
unga flickor att rispa charpie. Ett krig’ kostar mycket
blod; mannen utgjuter det, kvinnan förbinder de blö-
dande såren af mannens svärd.
Det var tolf år sedan diakonus sett henne; hon
hade hoppats få se honom mycket förr. Hon var äldre
och blekare, ej utan spår af kväfda suckar och sönder-
pressade tårar; allt lika skön, men mera grande dame,
än när hon kallades hertiginna. Hon räckte honom
rörd sin ringprydda hand, och i hennes blick fanns ett
drag af botgörerskan, när hon sade:
- Ni kom ändå! Hur skall jag tacka er!
- Det är icke fullt så långt som till Rom,
madame.
Han kallade henne madame, icke mera dv.
- Nej, det är icke så långt som öfver en gata i
Åbo . . . från Merthenska öfver till Grubbska huset. Öch
ni kommer till mig!
- Jag är sänd att vara de fattiges tjenare. Skulle
jag kanske gått miste? yttrade Elg med en flyktig blick
på det praktfulla rummet.
- Nej, nej, ni kommer till en fattig kvinna, som
ni gör rik. . . Men ni är trött af er långa resa. Vill ni
ej unna er någon hvila?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
