Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Sextiosju år framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
258 HERTIGINNAN AF FINLAND
huggare och målare; öfver hans graf i Hochkirchen reser
sig på ett postament af grå marmor en hvit marmor-
urna med gyllene inskrift och två sörjande genier;
Fredrik II lät resa hans staty i marmor på Wilhelms-
platsen i Berlin. Af hans maka återstår ingen bild,
vare sig på duk eller i marmor, icke ens en graf. Ingen
skald har besjungit denna snillrika kvinna, hvars minne
följt till eftervärlden som ett bihang till Keiths. Men
under det att hennes lif likasom uppgått i hans och
efter honom försvunnit i skuggan, har hon icke ens gjort
anspråk på hans namn, som skulle ha varit hennes upp-
rättelse inför eftervärlden. Mycket kan en kvinna
försaka för den hon älskar, men denna försakelse är så
stor, att den måste kallas sublim.
Mathias Elg sade: »Hvad är stort? Det som för-
sakar sig själf, ty det skall upphöjas.»
Valborg sade: »Då tog du pärlorna och kastade dem,
en efter en, i den stora sjön. Där är ungdomen ... där
är skönheten ... där är rikedomen ... där är högheten
... där är snillet» ... Hvad återstår mer efter hertiginnan
af Finland? Minnet af en kärlek som icke hänger sig
fast vid jordens stoft – en kärlek som i det ändligas
värld söker oändliga mål – en tjenande, offrande kärlek,
som icke söker sin lön. En sådan kärlek består och
kan ej förgås, ty den är odödlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
