Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skiljas från Äfven ock möjligen föras till den ien. stam op, ap
Vatten’, som förekommer t. ex. i prenss. ape, lit. upé ’flod’,
sskr. ap gen. apés Vatten’ och kanske äfven lat. amnis. Se i
fråga om bet. nnder Maren, Moren, Noen, Nätaren, Unden, Vänern,
Tittern m. fl. Kunde man emellertid kanske snarare tänka på en
substantivering af ett adj. motsvarande got. abrs ’stark, häftig’?
Agaren (Hermelin 1802, Tham Sthm s. 311) Vårdinge sn,
Öknebo hd Sdml.; enl. uppgift en mörk ock dyster skogssjö. Den
kallas nn enl. GS 5 Ö 33 samt skriftligt meddelande Akaren (se
d. o. 2); men möjligen är den hos Hermelin ock Tham anförda
g-formen den älsta. I alla händelser är det vanskligt att nnder
sådana förhållanden yttra sig om ordets härledning. — En stam
ag- ingår i flera namn å nordiska vattendrag, såsom Agen,
Agvattnet (GS 1 V 31), no. Agsjeen (Rygh NG 3: 317), vidare
Aga&n Kinnevalds hd Smål., fno. älfnamnet Agvegla (Rygh NG
1: 209). Dock är det ingalnnda säkert, att alla dessa namn
sinsemellan äro besläktade (om t. ex. Agen se d. o.). I
åtskilliga ortnamn såsom fsv. Agabothe (jfr nsv. Agebo[sjön] GS 3
Ö 39) föreligger väl mansnamnet Aghi1.
Om vi ha att ntgå från g-formen. är vårt sjönamn möjligen
besläktat med sskr. yahus ’rastlös’, till hvilket fht. jagön brukar
ställas2. Betydelsen vore då densamma som t. ex. i Svinnaren ock
möjligen äfven Akaren. Snarare bör det dock föras till sskr. aghås
’schlimm, gefährlich, böse’ (som knappast utgår från ett ieu.
ngh), aghalås ’schlimm’, got. aglas ’beschwerlich’ o. s. v., agluba
’schwer’; jfr Aglan. 1 så fall vore med afseende på betydelsen
B&fven, Illem närmast jämförliga. Den i Norge förekommande
älfnamnsstammen Ag- ställes af Rygh NG 3: 317 till no. aga
’myllra, vimla’ Ross. — Fsv. ’Aghir (utan omljud som fsv.
HsBlir, fno. Aspir o. s. v., se afd. II).
Agen a* *gen* pl. (af 3, 4) ’Ägarna.
1) Agen (GS 2 Ö 31) Rämmens sn, Filipstads bärgsl. Vrml.;
no. om sjön Bredrefven.
2) Agen (Hermelin 1803) på gränsen mellan Grythytte bärgsl.
Vstml. o. Gåsborns sn Vrml.
*) Londgr. Sv. lm. X. 6: 9.
*) Sc t. ex. Uhlenbeek Et. \vb. d. altind. spr. ock Kluge Et. %vb,;
jfr dock Hirt Ablaut 8. 132.
Se. landtm. XX. 1. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
