Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
använder dock stafningen fen), samt i Fänsbodasjön (GS 3 Ö
32): Fänsboda Vstml. ock no. Fensjeen (se Rygh NG 3: 245).
Däremot stämmer det formellt till sv. dial. fén n. ’agn, borst
på korn; smula’1 (Rz, Ant. tidskr. 2:162). Jag antar, att namnet
är etymologiskt identiskt med detta ord, ock jämför i fråga om
betydelsen de ofvan behandlade sjönamnen Agnaren, Axaren,
Axen, Borstingen. Dock är mig anledningen till namnet
obekant: sjön är icke särskilt liten eller obetydlig, ej häller kan
gärna — såsom i fråga om Borstingen varit fallet — formen ha
gifvit npphof till benämningen. Jfr Findeln. — Fsv. ‘Fen-, isl.
*Fein-.
Fengen, se Fången.
Fervilen, se Fäniln.
Fetbjörken feHbjör^ken 1. Fettbjörken fet*tbjör*ken2
(Filtbjörken Gran 8. 527 [1754]; Fettbjörken Tham Vest. s. 155,
GS 3 Ö 31 samt enl. uppgift) Gunnilbo sn, Skinnskattebärgs lid
Vstml. Formen Filt- hos Gran kan möjligen bero på tryckfel
för Fått-; sådana finnas många i boken, men de flästa synas
v&ra angifna i tillägget. Dock tyckes det mig sannolikare, att
här tv& parallella ock tämligen synonyma benämningar
förekomma. Den ena hör till det först i början af 1500-talet
uppvisade, från ty. lånade fält (= fsv. -flmlder i sammansättningen
urftelder) ock är sålunda troligen den yngre. Den andra, tydligen
al* äldre datum, innehåller enligt min mening ett dialektalt *fet f.
= fsv. fit ’8idländ jordsträckning vid vatten’, förekommande i
ortnamn (se Sdw.); jfr jämtl. fettje Rz, isl. no. flt. Ordet är icke
ovanligt i nordiska ortnamn; jfr t. ex. Fittja, gästgifvaregård
nära Stockholm Sdml., fsv. Feetstadhm, nn Fäste Jmtl.3, samt
no. gårdnamnet Fetbmkken4. Båda namnen äga en motsvarighet
l) Detta ord ingår enligt min mening i sv. kofen, i nttr. *inte
ett kofén’; jfr sv. di al. ’allri fen*, ’inte ett fen*. Detta kofén har
uppstått ur det t. ex. i Sdml. förekommande kornfena, som i äldre tid
akcentuerats komféna. På samma sätt har som bekant sv. manet
uppstått ur ett äldre marnset, egentligen ’haf8nässla’ med tonvikten på
senare stafvelsen.
*) De båda olika uttalsuppgiftema härleda sig från olika håll: en
af mina meddelare framhåller emellertid uttryckligen, att första leden
uttalas fet-, ej fett-.
s) Nordlander Sv. lin. XV. 2: 5.
4) Rygh NG 3: 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
