Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lel&ngen General Landkort öfv. Vg. o. 1688, Tuneld s. 207 [1741],
Lotter c. 1750, GS 1 V 33; Leelang Burei karta Gothia,
af-tryckt hos Blaen 2: mellan ss. 29—30 [1663]), mycket stor, lång
ock smal sjö i Silbodals sn, Nordmarks hd, Glafva sn,
Gill-bärga hd Vrml., samt Vedbo hd Dalsl. Sjön är 6—7 ggr så
lång som bred; den kallas enligt Cederström Vrml. fiskev. nr
1632 äfven Mjögsjön (se Mjörn). Första leden är väl densamma
som i sjönamnet Le, om den senare se Lången. — Den enda
uppgift jag erhållit om allmogens uttal är lelag, alltså utan best.
art.; jfr de dalska sjönamnen Bör, Grann, Iväg, Råvarp o. s. v.
— Fsv. *Lelanger.
Lensjön, se Kullen.
Lera, älfnamn, se Lermon.
Lermon le3rmon2 (»lermönn») (Hermelin 1818, GS 4 Ö 35)
Ukna sn, N. Tjusts hd Kim. Sjöns stränder bestå till minst
75 % af sten, bärg ock sand; ena stranden har enligt uppgift
mokarakter. Första leden är fsv. ler, isl. leir n. Af samma
ord äro följande vattendragsnamn bildade: Leringen, sjönamn
från Medelpad (jfr i fråga om afledningen t. ex. Grytingen,
Ste-ningen), vidare Lersjön1 2, Lergölen (GS 3 Ö 40), Lersjötjärn
(1 Ö 31), fno. fjordnamnet Leirir (Rygh Stud. s. 50). Lera har
i fsv. tid varit ett vanligt älfnamn, särskilt i västra Götaland.
Leran omnämnes af Fernow s. 11 som ett gammalt namn på
Norsälfven Vrml. Så har efter min mening äfven den
betydliga å kallats, som flyter genom Lerdals sn, Valbo hd Dalsl.,
ock som ingår i detta sockennamn, år 1531 skrifvet
Lerdal2, i gårdnamnen Lerkvilla Lerdals sn ock Lersäter Sanne sn
samt i sjönamnet Lersjön Sanne ock Krokstads sinar. I Norge
är älfnamnet Leira vanligt, se Rygh .Elven. s. 141 f.
Synnerligen ofta förekommer gårdnamnet Lerbäoken3.
Senare leden är sv. mo f. ’sandig hed o. d.’, men i dial.
äfven ’stor skogstrakt, oduglig till odling’ Rz; jfr sjönamnen
Mofällingen, Molången, jtl. Mon {mön) o. s. v. samt ortnamnen
Mo, Moheda (fsv. Moadha), Värnamo o. s. v. Det finnes ingen
anledning att i sjönamnet förmoda en motsvarighet till fno. älf-
1) GS 1 V 36, 2 V 34, 2 Ö 32, 1 V 31 2 ggr, 2 Ö 31.
2) Styffe Un.2 8. 148.
8) Sv. postortlex. 8. 287 (1894).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
