Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isl. etaup ’fördjupning, hvari man löper fara att falla när
man skall passera’ Fr.2 = no. stoup Aas, = ags. stéap
’uppskjutande, brant’ (eng. steep), i afljudsförbållande till sv. stupa,
isl. stupa o. s. v., sv. dial. stup ’brant’. Betydelsen är
densamma som i sjönamnet Stj&lpen; jfr äfven nnder Bringen.
— Den fsv. formen har varit ‘Stopir, motsvarande isl. ’Staupir
(utan omljnd liksom fno. Aspir o. a.) eller ‘Stoypir. Möjligen
är sjönamnet närmast bildat af ett älfnamn ‘Stopa i. dyl.; jfr
Stöpälfven : Stöpsjön (6S 1 V 31, Fryksdals hd Vrml.). Sjön
Stöparens stränder äro emellertid, att dömma af kartan, ganska
branta.
Stöpgrytingen (Hermelin 1803) = Grytingen. Om första
leden se föreg. art.
Sol-, se Solnen.
Sulten sul4ten (Svulten 6S 6 Ö 31), liten sjö i Ösbygarns
sn, Långhnndra hd Uppl. Den å GS förekommande formen
Svulten saknar stöd i det talade språket. Namnet innehåller
möjligen fsv. sulter ’svält’, sv. dial. sult, isl. sultr, got. swulta
(-wairftfa), ags. swylt o. 8. v. Det skulle sålunda syfta på
tiskets dåliga beskaffenhet, ock ha en betydelse motsatt den i
sjönamnen Fatburen, Matkroken, Matlöpen o. a.; se särskilt
nnder Madkroken. Besläktat vore det fsv. ånamn ’Svmlta, som
ingår i fsv. Suältoquarn (SD NS 3: 557).
Emellertid bör man äfven uppehålla den icke osannolika
möjligheten, att namnet hör tillsammans med fsv. (i) Sultwikum
(SEP nr 158 fr. 1354), nu Syltvik, gård i Gryts sn Ög. Samma
namn skrifves år 1413 Syltowiik (SD NS 2: 854). Gården Yttre
Syltvik Mogata sn kallas däremot år 1409 Ydra Siltauikena
(SD NS 2:101)^ Dessa ord böra säkerligen förbindas med de
af Rygh NG Indi. s. 80, Elven. s. 260 omtalade norska
ortnamnen på Sult-, Sylt-, Silt-, som samme förf. anser innehålla
en afljudsform till salt2; jfr no. sylt(a) ’en liden sump, oftest
uden synligt aflob og vegetationsles og saltholdig i midten’ Ross.
Äfven i fht. finnes en älfnamnsstam Sulz-, som Förstem. 2: 1327 *)
*) I namnet Syltb&rgen (eller Sylten) nära Norrköping har
vatten-dragsnamnet öfverflyttats på de omgifvande höjderna, en icke ovanlig
företeelse (jfr t. ex. Säfvefjället : Säfveån, S&fvan ock se Säfvel&ngen).
2) Jfr bv. sylt, sylta, ty. stilze o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
