Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lopp samt bildar många vattenfall1. Däremot är Säfveån
betydligt mera lngn ock säflig. För öfrigt må tilläggas, att det
här behandlade älfnamnet säkerligen är ett bland de älsta i
Sverige.
Med här anförda nordiska vattendragsnamn ville man gärna
förbinda några utomnordiska flodnamn på Via-, såsom ty. Weser,
hvilket enligt Miillenhoff D. altertumsk. 2: 215 utgår från ett
äldre ‘Visuria, fr. Vistre (1000- ock 1100-talen: Viater), fr.
Vésére (800- ock 900-talen: Visera), fr. Vilaine (800-talet:
Visnonia), ital. Viaore. Samtliga dessa namn betraktas af
D’Arbois de Jubainville (Prem. habit, de 1’Europe 2: 177 f.)
som liguriska, ock sålunda enligt denne författares mening
som indoeuropeiska, samt föras till sskr. vésyae (ieu. veis-io-s)
’vatten\ gr. ic; (ieu. Visos) ’gift\ lat. virus (ieu. Veisos) o. s. v.,
till en sanskritrot vés, vis Vinna (om vatten)’. Om dessa flodnaran
tillhöra vår språkstam — hvilket på grund såväl af
stamstaf-velsen som framför allt bildningssättet synes mycket sannolikt* 8
— böra de säkerligen icke skiljas från de urgamla nordiska
vattendragsnamnen af en stam vis-. Hvad deras etymologi
beträffar, anser jag det sannolikare att de tillhöra den ieu. rot vis
Vara rörlig, liflig’, af hvilken ofvan Vesel&ngen o. s. v.
härletts. Slutligen må nämnas, att Vesel&ngen af V. E. Oman
Nerikes alleh. 1899, s. 47 föres till ett fornind. vesi Vatten’.
Testen, se Visten.
Yettem, se Yättern.
*) Jfr t. ex. Blomberg SGU Ab 10: 8.
8) Härmed har jag naturligtvis icke velat antyda någon egen
ställning i frågan, huruvida lignrema voro indoeuropeor eller ej. Den
påfallande öfverensstämnielsen med indoeur. språk i fråga om
aflednings-ändelser, som liguriska ortnamn uppvisa, framhålles äfven af
Miil-lenhoff D. altertumsk. 3: 179 f. M:s undersökning om ligurerna är
tyvärr oafslutad; emellertid får man, såsom utgifvaren Max Roediger
framhåller, icke låta sig förvillas af den omständigheten, att M.
upprepade gånger framhåller skäl, som tala för liguriskans indoeuropeiska
härstamning: säkerligen hade undersökningen, om den afslutats, kommit
att resultera i ett fasthållande af den redan i DA 1: 86 förfäktade
åsikten, att ligurerna hörde till Europas förin doeuropeiska befolkning.
Frågan har senast berörts af Kretschmer i KZ 38: 108 f., hvilken
anser den förut härskande åsikten om ligurernas icke-indoeuropeiska
ursprung vara alldeles obevisad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
