Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Sjönamn i alfabetisk ordning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX. 1 Åleknegen—Ålsken. 765
é
Ålsken &3lsken* * 1. möjligen ol3sken* (Hermelin 1804, Tham
Nyk. s. 265, GS 4 Ö 33), liten, lång ock mycket smal sjö i
Björnlanda sn, Daga hd Sdml. Detta namn är utan tvifvel med
suffixet sk bildat af ett ord motsvarande det fno. åll m., som
ingår i no. önamnet Langaaren, fno. ’Langåll, i Asker ock det
likalydande namnet på ett långt ock smalt sund öster om
Kra-gero, om hvilka no. namn Rygh NG 2: 84 handlar; jfr äfven
Indi. s. 41, där hithörande bygdenamn Aal, Aalen omtalas.
Isl. åll m. betyder ’en djup, trång kanal i sjö 1. flod (Vgf.);
djup insänkning mellan bärg’ (Fr.2) ock det no. aall ’djup ränna
1. fåra i bottnen af en flod 1. vik; rännformig öppning i isen’
(Aas. Ross.). Om, såsom Rygh Indi. s. 41 antager, den
ursprungliga betydelsen är ’stripa, rand’, har han naturligtvis också rätt
i att identifiera ordet med no. aäll ’mörk rand utefter ryggen på
hästar o. s. v.’, hvars motsvarighet ål förekommer i Sverige såväl
i Svea- som Götaland (Rz s. 839). Äfven i da. dial. finnes ordet
i bet. ’fåra, ränna’. Hit föres af T. E. Karsten Finskt mus.
1903, nr 2, s. 2 äfven fi. bynamnet Ahlaj&rvi (d. v. s. Ahlasjö)1.
De nämnda nordiska orden låta sig förenas under synpunkten
af något smalt ock långsträckt, ock flera af de vattendrag
ock öar, i hvilkas namn man anser sig kunna konstatera ett
fornnord. åll, hafva i påfallande grad en dylik form. Det är
ju dock tänkbart, att åtminstone i något af dem isl. ål, ol f. ’rem’
ingår; jfr Rygh NG Indi. s. 41. Härför synes också i sin mån
tala den feminina form Langål, som måste förutsättas för
namnet å den långa ock smala norska ön Lang&ra, vanligen skrifvet
Langaaren2. Men denna feminina form bevisar i själfva värket
ej mycket, om ens något. Öars namn äro nämligen i
forn-språket feminina, ock därför bar fno. ‘Langåll blifvit ‘Langål
(Langåra), liksom ett af spjut bildat sjönamn nu lyder Spjuten,
icke Spjutet, därför att namnen på sjöar i fornspråket voro
maskulina. — Af åll ’fåra, stripa 1. dyl.’ är Ålsken bildat som
Sansken af sand; jfr äfven Grosken.
1) Om denna saunnanstallning är riktig, kan ej Ltpéks bärledning
af &U (Z. altind. u. vergl. sprachgesch. s. 82) antagas.
*) Icke att förväxla med önamnet Langaaren = ‘Langåll; se
ofvan ock Rygh NG 2: 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
