Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Öfversikt af sjönamnens bildningssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viggaren
V&ngaren
Växaren
Yngaren (fsv. *Yngil)
Yxtaren
Älmaren
Altaren (fno.
*Elptir)
Ängaren.
Jfr Ryttaren, Silfköparen, Slaktaren (se mom. 1 a).
Bland dessa namn finnas endast ett par, som bevisligen utgå
från en fsv. form på -ir, nämligen Mälaren, fsv. Meelir, ock
Älmaren (: fsv. Elmesrum). Jfr bland namn på -naren (under 3 b)
Tämnaren fsv. Tempnir (in tempne). En särskild ställning
intager Näsnaren 2, som i fsv. tid kan ha kallats Neesir; jfr
fsv. Nmsis^orp. Samma utveckling som Mälaren kunna nu
många andra namn på -aren ba genomgått, alltså t. ex. *Aghir,
*Ekir, ‘Galmir, ‘Getir, ‘Teelghir, ‘Vangir, nu Agaren, Ekaren,
Galmaren, Getaren, Vångaren ock många andra. Men någon
visshet kan i detta fall i allmänhet icke vinnas. Ett särskilt
varnande exempel är Jälmaren, äldre fsv. Ialmans (gen.). På
aamma sätt kan naturligtvis det analogt bildade ock
likbety-dande Galmaren utgå från ett ‘Galme.
Äfven i Norge är en motsvarande öfvergång af
sjönamns-suffixet -ir icke ovanlig. Så antager t. ex. Rygh N6 IV. 2: 230,
att sjön Holeren i äldre tid hetat Hylir.
Vi ha nu närmast fäst oss vid sådana bildningar på -aren,
fsv. -ir, hvilkas stamstafvelse icke uppvisar omljud (såsom Duwir,
Mselir), sådana där omljudet icke framträder (såsom *Ekir, ’Getir),
eller sådana där redan grundordet har omljud eller kan tänkas
ha haft sådant (såsom *N©sir). Jfr de under a behandlade
‘Beer-kir, ‘Gaghnir o. a. Om emellertid namn på -aren kunde
uppvisas, där stamvokalen oomtvisteligen företedde i-omljud, hade
man naturligtvis ännu större anledning att för dem
uppkonstruera fsv. former på -ir. Men intet af de namn, som här
kunna ifrågakomma, är användbart för detta ändamål. Ältaren
utgår visserligen utan tvifvel från ett fsv. ‘JElptir (= fno.
*Elp-tir, nu Orteren), men om ljudet kan här tillhöra grundordet;
jfr isl. $lptr jämte 9lpt, alpt. Hällaren kan härledas från såväl
häll som hall. Älmaren behöfver icke utgå från fsv. almber :
till grund för namnet kan med lika stort fog läggas
afijuds-formen sv. dial. älm, mit. elm o. s. v., ock man är i själfva
värket ganska benägen att välja detta alternativ, då man erinrar
sig de i så fall fullt analoga fno. ’Aspir, fsv. ‘Beerker (: stam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
